När väggen faller

Det är nu väggen faller och insikterna ramlar över mig. Håll i dig!

Att jag har varit sjuk. Att tiden jag var sjukskriven (6v) inte står i direkt relation till hur sjuk jag var. Att jag knappt minns 2016 för att jag var så sjuk. Men att jag pressade mig vansinnigt hårt och inte kände att jag hade rätten att återhämta mig. Jag tappade mitt värde och var fullt upptagen med att söka bekräftelse utifrån eftersom jag tappat förmågan att göra det själv.

Att det finns en så oerhörd sorg och massor av skamkänslor att jag lät mig själv fokusera så egoistiskt på denna jakt och att jag inte var värd att vila från den. Att jag inte uppskattade min familj. Att jag knappt minns min yngsta sons första år.

Men också att det är dags att förlåta mig själv nu. Att acceptera att jag inte kan förändra det förflutna men har både lust och kraft att vårda mitt liv nu. Att jag inte är sämre som människa för att jag vilar ibland och checkar ut från omvärlden. Och att  jag är menad att hjälpa andra människor från detta så gott jag kan som professionell tränare. Det kommer bli bra! Jag tror äntligen på det nu.

Dagen efter vaknar upp med ett leende. Känner mig lättad. Trots att jag grät väldigt mycket igår. Det gjorde så ont, och kändes så jobbigt.

Men samtidigt befriande. Det är svårt att sätta ord på ännu men gårdagens bryt var helt nödvändigt. Tårar är själens sätt att rensa ut jobbiga känslor och minnen så nya, mer positiva kan komma in. Tårar är inte av ondo. Det tog 38 år att inse det. Bättre sent än aldrig antar jag. Det är så skönt att vara helt ärlig om detta!

6 kommentarer

  1. Emilia säger:

    Jag hoppas att du får känna att ditt värde inte bestäms av prestation. Att det är konstant, och förbestämt, oavsett vad du väljer att göra: jobba, vila, vara med vänner etc. Det är det mänskliga värdet. Det vi gör som ”aktörer” är inte kopplat till det mänskliga värdet.

    Kram
    Emilia

    • marialavestedtsegeblad säger:

      Det vet jag redan. Eller numer vet jag det. Men har fortfarande stunder som denna då jag får en ännu djupare insikt i det. Och sorg att det inte alltid varit så. Jag börjar bli riktigt bra på återhämtning och vila, även om det fortfarande finns utrymme för förbättringar. Tack för dina fina ord!! Kram

  2. Karin säger:

    Gråt är min säkerhetsventil. För många är det förbjudet sen barndomen. Konstigt. Gråt borde vara lika självklart som skratt. Lycka till i fortsättningen!

    • marialavestedtsegeblad säger:

      Ja det är min också. Men alltid fått kommentarer som antytt att det skulle vara en svaghet. Så jag tycker tyvärr inte det är så konstigt. Men håller med dig att det borde vara lika självklart som skratt!! Tack för omtanken ?

  3. Malin Lundskog säger:

    Mmm, härligt att du låter det komma – det du känner! Inga tårar som vi inte kan lära oss något av. Vet du: jag börjar varje morgon med att förlåta. Mig själv och dem jag har omkring mig som jagbehöver förlåta. Oändligt mycket lättare att leva då!
    KRAM!
    //Malin

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *