Ett budskap till dig som kämpar

Jag känner för att skriva men vet inte riktigt vad, bara följer lusten. Antar att min intuition/Universum/änglar har ett budskap som de vill ska komma igenom mig. Så jag bara sätter mig ner och skriver så får vi se vad som kommer ut.

Jag tänker på att jag behöver mer tid och VILL spendera mer tid med mig själv för att höra vad det viskas inom mig. Drömmar som förtjänar att höras, skrivas ner, jobba för.

För att det kommer göra mer ont att inte få uppleva de drömmarna än det kommer vara att ”misslyckas” om det inte går enligt plan. Livet handlar inte om att försöka kontrollera varje steg utan att släppa taget om förväntan på hur det ska gå till. Så många kvinnor som kommer till mig och ber om steg-för-steg ”to-do” för att komma till den önskade förändringen, drömmen. Men som ger upp, kanske till och med skyller på mig när det inte går som planerat. Som om livet skulle vara en A-B-C manual. Var lär vi oss det?

Nej det är inte det vi lär oss, det är att om det blir ”fel” så har vi ”misslyckats” och i ett samhälle som så länge premierat prestation så blir det likställt med att KÄNNA sig misslyckad. Jag vet av egen erfarenhet att det är en känsla som gör dig helt handlingsförlamad, som att det är kört, som att du inte har det som krävs. Och att det är ”sant”. Ditt undermedvetna tror på att du kommer bli utstött, lämnad och skyddar dig ”för säkerhets skull” från att ta de steg som du behöver ta för att närma dig. Vilket manifesterar sig i att du avstår att följa den första intuitionen som säger JA KÖR men du väntar. Du tror att du ska bli klokare om du avvaktar och försöker planera det ”perfekta upplägget” men det enda som händer är att du hinner övertänka och blir rädd. Och avstår.

Jag vet inte vad du drömmer om, jag inser att inte ens jag vet vad jag drömmer om mer än vaga bilder. Men att jag avstått från att specificera det för jag har en undermedveten ”sanning” som säger att jag ändå inte kommer klara det. Som kommer från att jag vuxit upp med odiagnosticerad ADHD och försökt använda strategier som inte passar mig eller min hjärna.

Så många år jag slagit på mig själv för det, för alla gånger jag ”misslyckats”. Andas in- andas ut. Andas in – andas ut. Långsamma, djupa andetag som går hela vägen ner i magen. Andas in – andas ut. Andas in – andas ut.

Jag förlåter mig själv. För det som varit, men även för det som komma skall. Det ingår i den mänskliga upplevelsen. Men det handlade aldrig om att göra rätt eller fel, eller att lyckas eller misslyckas. Det är föreställningar som vi blivit inpräntade, men som vi kan välja att släppa taget om.

Jag väljer tillit, jag väljer att följa min intuition. Jag väljer att skapa utrymme för de lärdomar som jag får på vägen och känner tacksamhet för att det är Universum som guidar mig i en annan riktning, en som är ännu bättre än den jag tänkt mig. Jag blir inte straffad, jag blir vägledd.

Det tankesättet ger mig större tröst och kraft än rätt och fel, borde och måste, lyckas och misslyckas.

Jag väljer att frigöra mig från den ”sanningen” och väljer att följa den röst som säger att jag sitter på så mycket större kapacitet än jag tänker mig.

Och jag inser att detta budskap var lika mycket till mig som till dig.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *