Döm inte någon annan förrän du gått en mil i hens skor..

När du pekar ett finger åt någon annan, pekar fyra fingrar mot dig.

Det här är ett skämsinlägg för min del, men ett viktigt ämne att prata om för det påverkar oss VÄLDIGT MYCKET.

Jag lyssnade på en podd igår där frågeställningen var om jag skulle uppskatta mitt sällskap om jag var någon annan som mötte mig. Det fick mig att fundera.

Sen idag hade jag en upplevelse på leklandet med barnen. Trött eftersom jag bara sovit 5 timmar inatt. Tjoade på barnen som åkte däck nerför en rutschkana (den som vet den vet). Upptäcker en mamma bakom mig, efter ett tag upptäcker jag också att hon indirekt kritiserar mig för att jag lät mina barn åka vidare när hennes barn stod på tur. Innan jag hann be barnen lämna från sig däcken eller ge henne någon respons, har hon gått. 5m bort fortsätter hon indirekt beskylla mig för att inte kunna läsa och att mina barn är dåligt uppfostrade.

Vad fan, tänkte jag helt ärligt. Jäkla fegis som står där och gnäller. Är du så perfekt då??

Det här med att döma. Det är så läskigt lätt.

Hon bedömde mig för att vara en dålig mamma, fastän jag i själva verket var extremt trött och knappt närvarande mentalt just då. Jag bedömde henne vara en feg surkärring. Not my proudest moment.

Efter en stund såg jag henne igen. Hon hade tre barn mellan cirka 18 mån till runt 11-12 år. Hon var säkert också trött. Kanske hade en dålig dag. Jag förlät henne på en gång, och släppte taget om den negativa energi hon gett mig. Förlät mig själv för att jag lät barnen åka vidare för att de hade så kul för att det innebar att jag fick vila en stund.

Det innebär inte att det var ok det hon sa, men det var ett indirekt missförstånd som blev väldigt tokigt pga för snabba bedömningar. Hon hade kunnat bett mig snällt för att uppmärksamma att de stod på kö. Och jag hade kunnat följt leklandets regler.

Men kontentan av detta inlägg är VAR INTE FÖR SNABB ATT DÖMA. ”Döm inte någon förrän du gått en mil i deras skor”

Människor är inte perfekta, människor gör misstag.

Cirka 20 min innan hade jag skällt på min man också haha. Ikväll ska jag lägga mig tidigt och förhoppningsvis vara en person imorn som är mindre lätt att döma.

Vad är dina tankar om detta? Är du medveten om dina fördomar? Hur de skadar din energi? Hur skulle det istället kännas om du valde att tänka att det finns en bakomliggande orsak som inte har med dig att göra om du blir bedömd eller om du bedömer någon negativt för snabbt?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *