Kategori: Personlig utveckling

2017 – del 2 av reflektion för att se tillbaka för att komma framåt

Det var väldigt skönt att skriva upp så tydligt månad för månad vad som hände och vad mitt fokus var för varje månad under 2017. En känsla av att skjuta från höften dock, vilket inte är en känsla jag vill ta med in  i 2018. Mitt fokus för välmående, minskad stress och få ihop alla pusselbitar i livets logistik är planering och fokus. Om du missat del 1 så finns den HÄR att läsa

Juli

Det här var månaden som jag bestämde mig för att ta semester, och det visade sig bli 5 veckor istället för 4. Utmaningen var bara att jag inte hade jobbat ihop en buffert för att inte få in några uppdrag under juli som jag kunde fakturera för intäkt i augusti. Så det var ett beslut som har kommit att utmana oss ekonomiskt ändå tills nu. Eller fortfarande, men nu ser vi ljuset i tunneln. Detta år ska jag inte vara så naiv, men samtidigt var det ett beslut vi tog tillsammans jag och maken. Och det var välbehövligt att vara ledig och bara vara. Spendera tid tillsammans, få möjlighet att agera efter energinivå. Träffa vänner och pyssla hemma i lugn och ro. Det var helt underbart så jag ångrar det ändå inte. Det löser sig, det gör det alltid.

Det blev massa vila

Träning som kändes okomplicerad och lustfylld

En känsla av att inte komplicera saker, som tex att äta

Ett besök till Åre som blev ett haveri och en viktig insikt om föräldraskapet och att sänka ribban under småbarnsåren

Poserade i bikini och försökte mig på det här med att prata kroppspositivism

Och njöt av livet!

Min yngsta son Lucas blev 2 år, mitt lilla troll <3

Augusti

Jag startade en vlogg. Ännu ett projekt jag inte riktigt kunnatr hålla vid liv som tänkt men i år kommer det bli mycket filmat material i fysisk och mental träning med syfte att sänka stress och öka org och livskvalitet. Jag ser detta dock inte som ett misslyckande utan en lärdom att jag inte hade en tydlig plan hur jag skulle leverera, och blev överväldigad.

Jag började träffa min underbara pt klienter. Och tog upp mina klasser som hade i uppdrag med Feelgood. Kroppen började smärta och jag blev väldigt stressad, förstod inte hur jag kunde vara så stressad så fort när jag vilat ut i fem veckor.

Jag åkte på en helgtripp med mina vänner till Krakow, åt glass och gjorde ett besök på Auschwitz och Birkenau. Ett omtumlande minne för livet

Och sist men inte minst, plötsligt hände det. En dröm fick möjligheten att gå i uppfyllelse. Jag hade i flera år jobbat med och haft kontakt med ägarinnan på Rosa Skrot när de sökte fler personliga tränare och jag kastade mig på telefonen. Vi kom snabbt överens om att detta var något vi båda ville och den 25 augusti kunde jag gå ut med min lycka

September

Jag startade en facebookgrupp för en ny god vana med fokus på sömn. Mer än 80 personer deltog i denna grupp där de fick tips och information under nästan hela september med undantag för helgerna. Det stora antalet deltagare får mig att inse att detta är något jag vill och behöver prata mer om, så många med problem på detta område. Och det är så viktigt för att skapa en god grund som en fungerande person på dagarna

Och jag påbörjade min vidareutbildning som personlig tränare till att bli professionell tränare som jag skrev om i del 1 av 2017 års reflektion. Det har varit en så otroligt intressant, lärorik och spännande höst tillsammans med grabbarna på Caladrius. Jag är en helt annan personlig tränare nu, jag är en professionell tränare och har fått verktyg som verkligen hjälper människor. Fantastiskt att få dela med mig av denna kunskap och sätta den i verket på alla mina nya fantastiska klienter på Rosa Skrot.

Oktober

Det fylldes snabbt på med klienter på Rosa Skrot och det tog inte många veckor innan jag fann mig själv mer eller mindre fullbokad hela tiden. En enorm känsla av tacksamhet, glädje och ödmjukhet att få jobba med det jag älskar och bli uppskattad för det. Att börja jobba på Rosa Skrot var utan tvekan det bästa beslut jag gjort under året. Men då jag började jobba mer och mer där blev jag tvungen att ta ett smärtsamt beslut att säga ifrån mig mina klienter som jag haft i Haninge. Jag fick inte ihop tiden och började känna mig stressad. Jag började skala av för att kunna lägga allt fokus på Rosa Skrot och mina pt online klienter. Uppdragen hos Feelgood blev jag tvungen att avsäga mig redan i september, kroppen sa ifrån för mycket. Sorgligt men nödvändiga beslut, ibland måste man släppa taget för att komma framåt.

Jag startade upp ännu en facebookgrupp för en ny god vana med fokus på vardagsmotion och rörelseglädje. Detta har alltid varit ett uppskattat ämne av mina följare så självklart blir det mer av den varan i 2018

Mn älskade Noah blev 4 år gammal, herregud vad tiden går fort!!

Oktober var dock en tuff månad inser jag så här i efterhand. Jag och min man krockade, han var i en stor motivationssvacka på sitt jobb och jag var hög på livet efter att ha fått mitt drömjobb. Vi bråkade och var trötta och sura på varandra. Fyra års föräldraskap och min utmattning har tagit hårt på oss båda och efter semestern fick vi snabbt en känsla av att ”gå på knäna”. Vi kunde inte prata med varandra men gjorde tappra försök. Men båda har nu i efterhand insett och erkänt att det var en period under hösten då vi båda tvivlade om vi som par skulle klara oss. Detta tog väldigt mycket energi.

November

Det här var månaden jag började inse att jag MÅSTE planera och prioritera min vila och återhämtning, inte bara köra på. Jag blev bättre på att planera. Och att vila.

Jag började fokusera på min egen träning för att få ordning på min smärtande kropp och fann tillbaka till träningsglädjen i gymmet. Eftersom mitt knä strulat hela året har det blivit lite eller ingen löpning, så då har det varit ännu roligare att hitta tillbaka till denna träning.

Jag började bli mer förlåtande och accepterande om mig själv. Började inse mitt värde. Började reflektera och på riktigt återhämta mig både mentalt och fysiskt efter min utmattning

DEcember

Detta var en BREAKTHROUGH månad för mig. Jag grät och sov mycket, och gick från klarhet till klarhet hur min utmattning kunnat ske och hur den fortsatt påverkar mig. Oerhört befriande men i stunder väldigt smärtsamt, det finns mycket skam och skuldkänslor

Det här var också månaden då jag och min man påbörjade resan tillbaka till OSS, teamwork och kärleken till varandra. Vi började gå hos en familjerådgivare som redan från första träffen fick en oerhört positiv inverkan på oss och vår relation. Pga detta kunde vi verkligen slappna av under julledigheten, och börja prata på riktigt. Hjärta och smärta. Den resan fortsätter, vi är inte klara på flera månader. Eller hur lång tid det nu tar, finns ingen deadline på personlig utveckling. Det viktigaste är att vi är trygga i vår relation igen, och att vi kan stötta varandra istället för bråka och bli stressade i brist på kommunikation.

Jag gjorde en alldeles för snabb utvärdering av 2017 den 21 december. Inser jag nu efter att ha verkligen utvärderat 2017. Jag kommer behöva revidera 2018 års värdeord och intention men det känns ok.

Sist men inte minst om du läst så här långt vill jag verkligen TACKA dig för att jag fått dela min reflektion och utvärdering och hoppas att du fått några bra tankar och insikter som du kan ta med in i ditt liv, vilket år det än är.

Och jag är verkligen peppad för 2018 nu, jag återkommer med mer info om hur mina lärdomar från 2017 kommer göra 2018 till ett bättre år. Mer harmoni, kärlek, planering och teamwork!!

 

Jag duger även nu, när jag vilar 

Jag får fortfarande öva på det. Att vila utan ångest. Att vila är ngt bra för mig, något jag (och du) behöver. Men det är svårt ibland. Den här känslan inom mig att jag inte duger ngt till när jag bara vilar, när jag bara är.

Jag tränar varje dag på att vila. Med en känsla av att jag är bra även när jag inte presterar. Att jag inte blir bättre när jag börjar göra ngt, utan jag är fortfarande bra. Precis som jag är. Att inte värdera min skala på värdelös till bra kopplat till prestation. Utan jag är bra i alla situationer, eller jag gör mitt bästa.

Jag tränar varje dag, tar korta stunder för att öva mig på att känna mig bra även när jag ”bara” vilar. Vissa dagar går det bra, andra mindre bra. Men jag tränar vidare för att jag vet inom mig att jag ÄR bra.

Kan du känna igen dig i denna känsla?

Tid för reflektion 

I perioder av längre ledighet, såsom det tycks vara för många dessa dagar, finns tid för reflektion.

Vilka tankar dyker upp när du är ledig? Tankar om hur bra livet är eller smyger sig jobbiga tankar om önskad förändring på dig? Vad gör du med de tankarna när de kommer? Låter dem komma eller sätter igång ngn aktivitet för att du inte orkar tänka på det? 

Sedan vi gick på ledighet förra fredagen har vi (min man och jag) reflekterat massor, väldigt skönt att ha tid och ork att prata om allt i livet, högt och lågt. Vi försöker prata igenom det som varit, som snott energi och livsglädje. Men även vilka förhoppningar och drömmar vi har för 2018. Vi har gett oss tid att landa i nuet och låta känslor och tankar fått komma upp till ytan. Det är både jobbigt och befriande.

Har du haft tid för reflektion? 

Teamwork

Jag träffade min man för lite mer än 7 år sedan. Det var så klyschigt kärlek vid första ögonkastet. Jag är fortfarande väldigt kär i honom eftersom livet tillsammans med honom alltid känts lätt, och roligt.

Det har varit tufft sen jag gick in i väggen, och för en tid sedan insåg vi att vi bara levde dag för dag för att få livet att gå ihop. På kvällarna sjönk vi ner utslagna i soffan utan ork att prata. Inte det liv jag vill leva! 

Vi har snackat ihop oss och insett att vi glömde bort det som gör oss till OSS; teamwork. Vi har pratat om skam och skuldkänslor för att vi båda burit på våra axlar att vi komplicerat livet för varandra. Att vi inte varit ödmjuka nog att sänka ribban när vi på kort tid blev tvåbarnsföräldrar. Och ännu en gång förstår jag varför jag sa ja till att spendera resten av mitt liv med denna man. 
Det gör mig ont att han ska tänka att han bar skuld i min utmattning när jag haft fullt upp att skuldbelägga mig för det misslyckande som jag sett på min utmattning. 

Kommunikation är så otroligt viktigt i alla relationer, då missförstånd ofta skapar onödig smärta.

Ständigt lärande 

Idag på tåget på väg till Göteborg fick jag möjlighet att tänka igenom vad som hänt med mig som personlig tränare sen jag påbörjade min vidareutbildning i augusti. För att bli professionell tränare, en brygga mellan sjukvård och friskvård. 

Caladrius (www.caladrius.se) som håller i utbildningen hjälper sina klienter att ge tillbaka det liv som smärtan tagit från dem. Så många idag lever med smärta.

Även många av mina klienter och det var en av anledningarna till att denna utbildning lockade.

Det jag inte hade väntat mig var vilken mindblowing effekt det skulle ha för mina klienter. Och för mig. Nu har det gått lite mer än 1,5 år sedan jag blev utmattad. 

Björn och Tobias (som är utbildningsansvariga för utbildningen) har med väldigt tydlig och ärlig dialog gett mig insikt i att jag varit naiv. Haft för bråttom.

Även om jag mår mycket bättre idag så blir jag mer och mer ödmjuk för att detta alltid kommer påverka mig. Jag kommer aldrig ha den stresstolerans jag hade tidigare. Oerhört jobbigt och frustrerande att inse, men samtidigt skönt och känner en lättnad. Då kan jag sluta slå på mig själv för de dagar som jag inte kan prestera som tidigare, innan utmattningen. Och också inse att det inte är en måttstock som jag ska utgå ifrån, eftersom den gjorde mig sjuk. 

Jag är en ny version av mig själv på gott och ont.

Har du några härliga planer för helgen? Har du tagit in tid för återhämtning i den planeringen?