Författare: Mindset PT Maria Lavestedt Segeblad

Du säger att du inte är stressad men…

Jag har sedan min utmattning för 3,5 år sedan haft äran att träffa och jobba med många kvinnor i min roll som personlig tränare och expert på stresshantering.

Detta inlägg är ett av många där jag bryter ner min föreläsning om stress och stresshantering i mindre bitar för dig att ta del av som behöver läsa detta. Jag har jobbat med träning och hälsa i 20 år, utbildat mig inom den branschen kontinuerligt de senaste 15 åren vid sidan av att jobba med min personliga utveckling. Jag har gjort mig till en expert på stresshantering med mina erfarenheter och nya kunskaper de senaste tre åren. Och jag kommer fortsätta utvecklas inom detta och dela med mig av mina livserfarenheter kopplat till detta.

En sak jag tyvärr uppmärksammat som en gemensam faktor hos många när jag ber dem själva att uppskatta på en skala mellan 1-10 hur stressade de är, där 1 är inget och 10 är väldigt mycket, är att väldigt många kvinnor underskattar hur stressade de är. Och därmed hur det påverkar deras liv negativt. Fastän de just berättat att de har ett eller flera barn, ett krävande jobb, väldigt mycket funderingar kring att äta och träna rätt, en tråkig dispyt med en kollega och har svårt att få ihop vardagen.

Det låter ofta som ”jag har inte tid att” ta hand om mig själv, äta bra, sova gott eller träna/röra på mig. Men låt mig få komma tillbaka till detta i ett senare inlägg.

Detta inlägg handlar om att stress inte alltid känns som att du är stressad, utan kan ta skepnad av många andra känslor.

Vi människor har ett stort register av känslor, och jag är ambassadör för att det är ok att känna ALLA känslor. Du behöver inte bara vara glad, positiv och handlingskraftig hela tiden för att bli accepterad.

Ovanstående känslor känner vi alla, sen om vi uppmärksammar, accepterar och låter oss vara i dem är en annan sak. Men när dessa känslor blir en övervägande del av din vardag och dina tankar. Då är du stressad. Inte om du känner dem då och då, det gör dig bara mänsklig. Det är helt naturligt, även lycka är en övergående känsla.

Jag minns fortfarande känslan av otillräcklighet, Rädsla och orkeslöshet. Inget jag gjorde blev som jag tänkt.

Jag minns så väl fortfarande speciellt känslan av att vara otillräcklig när jag var på väg in i utmattningen. Jag sprang överallt, fysiskt sprang för att känna att jag hann med. Att jag var tillräcklig. Nu i efterhand inser jag att jag inte var tillräcklig, inte för att jag var en dålig person, mamma, fru eller kollega eller något annat. Utan för att kraven utifrån och inifrån var för stora.

Jag var tvåbarnsmamma till en 10 månaders och en 2-åring när jag kraschade. Det var såååå mycket jag skulle hinna med, leverera på för att känna mig tillräcklig. Den bästa mamman och en stöttande fru. Men eftersom jag var så orkeslös, rädd och irriterad hela tiden så fick jag inte det resultatet jag ville. Jag skrek väldigt ofta åt både min man och mina barn.

Det gör ont att ens skriva det, men så var det. Många mammor gör så och skäms. Jag vill inte att du ska skämmas, jag vill att du ska veta att du inte är en dålig mamma. Jag vill inspirera dig att jobba med dig själv så du kan komma ur det djupa, svarta hålet av skam som ger dig en klump i magen. Det går att ändra på.

För bara någon vecka sedan pratade jag med min snart 6-åriga son om detta. Jag tittade på dokumentären på SVT Play som heter ”Sjukt Stressad” och han frågade mig varför. Jag berättade om när jag var sjuk. Han frågade hur det var när jag var sjuk. Jag sa att jag skrek ofta, och sov mycket. Jämt var trött och orkeslös. Han var tyst en stund, liksom funderande. Sen sa han helt enkelt, men nu skriker du ju aldrig på oss mamma. Låt hoppet leva inom dig med de orden, och låta det vara en symbol för det finns ännu möjlighet att bli den mamma och person du vill vara.

Det är aldrig för sent.

Uppgiven, handlingsförlamad och dåligt samvete var mina ständiga följeslagare när jag kraschat in i väggen. Jag blev så uppgiven för att jag inte orkade med allt jag tyckte jag orkat med tidigare. Som dock var som tidigare skrivet för höga krav på mig själv. För stora ambitioner. Låt oss skilja på att ha ambitioner (bra) men att ha för övermäktiga så att du känner dig liten, rädd och frustrerad nästan konstant är inte bra. Och beror nog snarare på låg självkänsla än det motsatta, men det är det som tycks vara status och obligatoriskt i vårt samhälle. Väldigt olyckligt.

Det varade en lång tid. Jag skulle säga att det egentligen bara är några månader sen jag insåg att jag orkar mer än jag gjort tidigare, men ändå på en väldigt lägre nivå än tidigare. Men nu är den mer realistisk än tidigare.

För bara några veckor sedan kom jag hem sent på kvällen efter en 11 timmars lång arbetsdag. Jag hade träffat ett gäng mammor och barn, tränat flera av mina underbara klienter, tränat ett styrketräningspass med tyngre vikter än på länge och gått långt över 10 000 steg. Men ändå var jag inte helt slut. Jag gick hem och la mig, sov 8 timmar och vaknade utsövd. Jag minns att jag vaknade med ett leende. Det var första gången jag insåg att jag inte längre är sjuk, att jag hittat verktyg för att hantera stress så det inte längre är en övervägande del av mitt av liv. Eller att det konstant känns som en demon som flåsar mig i nacken och sänker min livskvalitet.

Nu lägger jag in vila i förebyggande syfte hela tiden istället för att plåstra om en redan sårig situation där jag känner mig dålig för att jag inte orkar med. Jag orkar med för att mina krav på mig själv har minskat, jag tar en sak i taget. Och jag tillåter mig själv att känna och prata om ALLA känslor.

Detta är också första gången jag kan skriva om min utmattning utan att gråta. Även om gråta i mångt och mycket varit, och kommer att fortsätta, vara en del av min terapi för att komma till den plats i livet jag är nu så känns det skönt för det gör inte lika jäkla ont längre. Jag är inte uppfylld av skam och sorg längre för att det hände. Jag är tacksam, det gav mig det uppvaknande jag behövde för att släppa taget om en offerkofta som jag burit på hela livet.

All stress leder inte till utmattning men jag hoppas denna artikel kan ge dig det uppvaknande DU behöver. För att vända en negativ trend där stress förstör ditt liv, eller för att bli mer medveten om att du kan hantera stress för att öka din livskvalitet. Stress är precis som alla känslor en naturlig del av vårt liv. Du kommer inte kunna lära dig att aldrig bli stressad, men du kan lära dig att hantera stressen så du kan ta för dig av livet och leva det liv du önskar.

Döm inte någon annan förrän du gått en mil i hens skor..

När du pekar ett finger åt någon annan, pekar fyra fingrar mot dig.

Det här är ett skämsinlägg för min del, men ett viktigt ämne att prata om för det påverkar oss VÄLDIGT MYCKET.

Jag lyssnade på en podd igår där frågeställningen var om jag skulle uppskatta mitt sällskap om jag var någon annan som mötte mig. Det fick mig att fundera.

Sen idag hade jag en upplevelse på leklandet med barnen. Trött eftersom jag bara sovit 5 timmar inatt. Tjoade på barnen som åkte däck nerför en rutschkana (den som vet den vet). Upptäcker en mamma bakom mig, efter ett tag upptäcker jag också att hon indirekt kritiserar mig för att jag lät mina barn åka vidare när hennes barn stod på tur. Innan jag hann be barnen lämna från sig däcken eller ge henne någon respons, har hon gått. 5m bort fortsätter hon indirekt beskylla mig för att inte kunna läsa och att mina barn är dåligt uppfostrade.

Vad fan, tänkte jag helt ärligt. Jäkla fegis som står där och gnäller. Är du så perfekt då??

Det här med att döma. Det är så läskigt lätt.

Hon bedömde mig för att vara en dålig mamma, fastän jag i själva verket var extremt trött och knappt närvarande mentalt just då. Jag bedömde henne vara en feg surkärring. Not my proudest moment.

Efter en stund såg jag henne igen. Hon hade tre barn mellan cirka 18 mån till runt 11-12 år. Hon var säkert också trött. Kanske hade en dålig dag. Jag förlät henne på en gång, och släppte taget om den negativa energi hon gett mig. Förlät mig själv för att jag lät barnen åka vidare för att de hade så kul för att det innebar att jag fick vila en stund.

Det innebär inte att det var ok det hon sa, men det var ett indirekt missförstånd som blev väldigt tokigt pga för snabba bedömningar. Hon hade kunnat bett mig snällt för att uppmärksamma att de stod på kö. Och jag hade kunnat följt leklandets regler.

Men kontentan av detta inlägg är VAR INTE FÖR SNABB ATT DÖMA. ”Döm inte någon förrän du gått en mil i deras skor”

Människor är inte perfekta, människor gör misstag.

Cirka 20 min innan hade jag skällt på min man också haha. Ikväll ska jag lägga mig tidigt och förhoppningsvis vara en person imorn som är mindre lätt att döma.

Vad är dina tankar om detta? Är du medveten om dina fördomar? Hur de skadar din energi? Hur skulle det istället kännas om du valde att tänka att det finns en bakomliggande orsak som inte har med dig att göra om du blir bedömd eller om du bedömer någon negativt för snabbt?

Men Maria!!

Jag hatar de orden, de triggar rädsla inom mig. Att jag gör något fel, inte passar in. Jag blir osäker och känner mig missförstådd.

Idag var jag på första mötet med den psykolog som kommer göra en neuropsykiatrisk utredning för att se om jag, precis som min äldsta son, har ADHD. Eller något annat, eller något mer.

Jag var alldeles svettig av nervositet innan hon kom och mötte mig. När hon kom hade hon ett allvarligt ansikte och jag kände rädslan krypa längs med ryggraden. Det började kittla i benen och brinna i huvudet.

När frågorna väl började komma var hon vänlig och försiktig, väldigt hänsynsfull. Kanske tom med för försiktig, kommer det räcka för att ge mig ett svar?

Men det var extremt jobbigt att minnas. De oklara bilderna av min kusins man som bad mig sitta i hans knä när jag var 7 år, bad mig gifta mig med honom. De otydliga antastanden som fortsatte många år till utan att någon såg, någon hjälpte mig förstå att det inte var mitt fel. Att det inte var ok att han gjorde så mot mig.

Den enorma känslan av ensamhet under barndomen, hur det kändes som ingen ville ha mig.

Alla år av depressioner och självmordstankar, som gjorde mig väldigt destruktiv. För att ingen såg mig, hjälpte mig. Som fick mig att försöka fly med hjälp av alkohol. Och en relation som jag trodde var min räddning men som höll mig fast i all min smärta. Och ensamhet.

Läraren som straffade mig genom att ge mig riktigt dåliga betyg. Som var på mig hela tiden, allt jag gjorde var fel. Som fick mig att försöka försvara mig genom att bli elak och dryg. För jag visste inte vad annars jag skulle göra så jag svarade med samma mynt som henne. Och alla andra lärare som bad mig skärpa till mig, skällde ut för mig att jag pratade för mycket. Rörde mig för mycket. Alla ”Men Maria!!” som en ordlös dom att jag gjorde fel, var fel. Borde göra annorlunda men jag visste inte vad som förväntades. I min värld så ansträngde jag mig väldigt mycket att göra och vara rätt, vara omtyckt.

Min enorma osäkerhet med nya människor. Jag hatar att prata i telefon, kan jag inte se ansiktsuttryck kan jag inte föra ett samtal. Skojar personen eller menar hen allvar? Sarkasm fattar jag inte, det går rakt in i hjärtat som en kniv.

Vad mycket vikt jag fått bära på mina axlar genom mitt liv. Det är så många detaljer jag utelämnar här som gjort mig trött, nedstämd och förvirrad.

Idag mår jag bra, mitt liv är bra. Jag har kontroll över min vardag, min tid och vilka jag lägger energi på.

Men såna här minnen finns kvar och gör ont i själen. Jag behöver läka från dem, och det tror jag utredningen kan göra. Det och att jag vill veta för att kunna vara ett stöd för min son genom hans uppväxt. Jag har erfarenhet nog att vara det utan diagnos men då behöver han inte känna sig ensam.

Det här kommer upp nu för att jag är redo att bearbeta och släppa taget om smärtan. All den sorg den gett mig.

Jag är redo att göra det jag behöver för att leva det liv jag drömmer om. Utan att vara fast i bojorna från mitt förflutna.

Ett nytt kapitel i mitt liv

Bildligen talat.

Så det här hände. Jag läste boken Hitta din sanna story av Katrin Sandberg, aka storycoachen, och gjorde reflektionsövningarna. Jag kände mig lugn, avslappnad och samtidigt förväntansfull.
Helt plötsligt får jag en idé. Jag har precis skrivit att jag längtar efter något särskilt spännande att se fram emot.
Jag reser mig och hämtar datorn. Utan att riktigt förstå hur har jag skrivit inledningen till en bok. Fingrarna bara dansar över tangenterna, och jag känner stort flow och glädje.
Vill du läsa vad jag skrev? Jag har delat det här nedan. Ge mig gärna feedback vad du kände efter att ha läst den första sidan.

Det är dags att vakna nu.

Den här boken handlar inte om att vakna upp tidigt på morgonen, utan att vakna upp och bli medveten om hur du lever ditt liv. Att du följer ditt hjärta och inte samhällets förväntningar och normer.

Boken är till dig som är mamma. Eller pappa också för den delen, men nu råkar det vara så att jag jobbat till 99 % med kvinnor under de 20 år jag jobbat med träning och hälsa och därför kändes det naturligt att döpa den så. Men du som mamma OCH pappa har stor nytta av att läsa denna. Och är ni föräldrar som gör detta tillsammans och diskuterar det ni reflekterar över det ni läser i boken så har ni enorm möjlighet att bli helt fantastiska förebilder för era barn. För de gör som bekant inte som ni säger, utan som ni gör.

Detta är en bok som riktar sig till dig som är intresserad av att göra en resa i personlig utveckling. För dig som känner att du står och stampar, känner dig frustrerad utan att riktigt veta varför eller vad du ska göra åt det. För dig som känner att livet borde handla om något mer än jobba, betala räkningar och stressa över hur du ska hinna med allt du vill men som aldrig tycks finnas energi, tid eller pengar heller för den delen över till. Och för dig som är less på att ha en massa höga krav på dig själv. Hur du borde se ut, vad du borde jobba med, vilka du borde umgås med toppat med alla måsten som diska, städa, klaga över hur du ser ut och hur du mår.

Jag skriver denna bok för att dela med mig av den resa jag gjort genom livet. Jag påbörjade min personliga utveckling för över 15 år sedan. Jag har läst massor av böcker, bloggar och artiklar i ämnet för att få veta mer, förstå mer och känna mig trygg i att implementera det jag kommit fram till i mitt liv. Det har varit en lång process som också innehållt en utmattning. Men idag är jag tacksam för alla ups and downs i mitt liv. Jag inser nu att de som varit och de som komma skall ingår i processen.

Jag mår skit vissa dagar, och andra dagar känns det som jag skulle kunna skutta uppför Mount Everest utan problem. Det är ok, det är också en del av processen. Förvänta dig inget, det är ingredienser som ingår i att vara människa.

Häng med så lär jag hitta dina vägar för att vakna upp och leva det liv DU drömmer om.

Alla kvinnor har eller har haft ätstörning i någon form

Dag 11 av 42. En rätt så oväntad upptäckt.

Det jag gör just nu är att skapa 20 min varje dag för reflektion, meditation, mindfulness i 6 veckor för att sänka min stress och läka från perioder i mitt liv med psykisk ohälsa. Vill du följa med på den resan, då inte alla dagar kommer bli till blogginlägg, så gör du det lättast genom att följa mig på Instagram @marialavestedtsegeblad.se

Jag tittade på I am Maris på Netflix. Om en tonåring som blir svårt sjuk i anorexi och läker från den sjukdomen med hjälp av yoga.

Jag pratade om detta med en klient för några veckor sedan. Att alla kvinnor har ngn form av ätstörning. Lägger förbud på vad som får ätas, misshandlar kroppen med hård träning trots att energin inte räcker till för att gå ner i vikt och skäller på sig själva när de äter något de vet är onyttigt och säger ”nu ska jag bara äta sallad”.

Det här är ju ett OERHÖRT stort ämne att täcka i ett inlägg så det är inte min avsikt.

Utan dela min insikt och kanske ge dig en tankeställare?

Efter mina graviditeter och utmattning har min kropp förändrats. Inte så konstigt, och absolut inget ovanligt. Utan helt i linje vad man kan förvänta sig. Jag har dock alltid sett mig som smal eller normalviktig. De senaste månaderna har min mage strulat, gjort ont och svullnat upp. Jag har fått frågan om jag är gravid. Suck.

Men det är min kropp som försöker säga något. Och jag förstod inte förrän jag såg den dokumentären.

Mitt omedvetna mål har alltid varit att komma i kläder jag kunde ha innan mina prinsar kom. Kläderna har funnits i garderoben som en morot har jag tänkt, men de har blivit ett hån.

Och när nu magen svällt upp känner jag mig för första gången obekväm i min kropp. Jag skäms för att jag som pt ser ut så. Rent medvetet är min åsikt att jag inte är min kropp och jag behöver inte vara deffad för att vara en bra PT. Men mitt undermedvetna är påverkade av reklam, sociala medier och att växa upp med kvinnor runt mig som påpekat om och om igen hur de ”borde” gå ner i vikt, bli smalare, snyggare. Som att det skulle vara vägen till lycka, att känna sig vacker och nöjd. Men så länge vi ignorerar att jobba med våra kritiska tankar så är inte det vägen.

Jag insåg också att jag behöver bli uppmärksam på hur magen reagerar på olika livsmedel då sjukvården tror att det är en intolerans.

Men också att jag förvägrat att äta mig mätt, vilket gjort mig trött och moloken.

Rent medvetet är jag stark i min åsikt om att det är för mycket fokus på kroppen för att definiera en kvinna så det var en smärre chock att inse vilka sanningar som lurade i det undermedvetna.

Jag rekommenderar dig att se dokumentären om du känner igen dig i detta. Komma ihåg att det finns inte bara ETT sätt att läka. Och att din skönhet sitter inte på utsidan, om dy förstår på INSIDAN att du redan är det så kommer du se något annat när du tittar i spegeln.

Idag åt jag en dekadent lunch som jag blev härligt mätt på medan jag skrev detta inlägg.

Pausgympa för en bättre hållning

Många kvinnor kan inte göra en armhävning på tå. Eller kanske en men inte så många fler.

Alternativet är ju att göra på knäna. Men det finns positiva fördelar då du jobbar med kroppen i högre utsträckning när du gör en armhävning på tårna än på knäna. Och det du tränar på blir du bra på.

Tricket är att få upp överkroppen. Ju högre upp du får upp överkroppen (tex lutad mot en vägg) desto lättare blir det då du får mindre belastning. Men de flesta behöver inte göra det så enkelt för sig. En stol, en stor sten, ryggen på en soffa eller som jag gjorde idag när jag använde mig av en smithmaskin på The Workoutplan Studio där jag jobbar som PT. En smithmaskin är väldigt positiv för denna övning då det är väldigt lätt att minska eller öka utmaningen.

Och sen har vi bröstryggen, dvs den del av ryggen som är i höjd med skulderbladen. Ett JÄTTESTORT problemområde för många idag pga vi sitter för mycket. Här ska vi vara rörliga men våra liv ställer inte längre krav på bröstryggen att behålla sin rörlighet så den stelnar till, gör ont. Försämrar rörlighet i axlar och kan leda till spänningshuvudvärk. Det finns flera bra rörlighetsövningar för denna, här bjuder jag på EN av dessa. To be continued!!

Dessa övningar finns att se på min facebooksida där jag filmade och instruerade ifall du föredrar det visuellt. Här finns den att titta på.

Armhävning

Ställ dig axelbredd isär, händerna mot det valda underlaget bredare än axlarna. Spänn magen så du inte skapar en hängbro i ländryggen (svanken) tänk dig att kroppen ska vara en rak linje genom utsida axlar, höft, knä och fotknöl. Rulla bak axlarna och sug ihop skulderbladen. Sänk ner dig mot det valda underlaget tills armbågar och axlar är i linje med varandra, pressa upp till startläge.

Upprepa 30-60s.

Dynamisk bröstryggsrörlighet

Backa med fötterna, kom ner i 90 grader i höften. Dra in ”svansen” mellan benen eller tippa bak bäckenet så du inte tar ut rörligheten i ländryggen. Armarna är raka och i axelbredd. Bilden visar ”slutläget”. Andas in kom upp 10-20cm, andas ut och kom ner med huvudet mellan armarna. Eller så långt du kan komma. Upprepa 60s.

Två övningar som är lätta att inkludera i din vardag för att göra träningen lättillgänglig, enkel att bli AV, att det ska kännas kul och att du ska se de resultat du alltid velat ha.

Vad har du för önskemål på områden du vill träna mer för att bli starkare, orka mer och må bra?

Ge inte upp, du är värd mer!!

Att gråta. Om varför det är så befriande och skönt efteråt? Och en klar uppmaning till dig att GE ALDRIG UPP!! DU ÄR VÄRD ATT LEVA DITT LIV SOM DU DRÖMMER OM?

Så jag jobbade hemma idag. Kände mig omotiverad och låg, det liksom kröp i kroppen. En röst viskade inom mig ”sätt dig ner och skriv” men jag försökte hålla mig upptagen med annat. Rädd för vad som skulle komma ut antar jag.

Men sen satte jag mig ner och valde att möta alla jobbiga tankar och känslor. Titta på dem, bearbeta dem. Och släppa dem. Gråta av sorg och glädje. Och dela detta till er, till dig som kämpar med en inre konflikt och en känsla av ”varför mår jag så här dåligt, varför gör jag inget åt det” eller ”jag känner mig så handlingsförlamad, rädd och/eller värdelös”;

Jag har alltid stått på mig. ALLTID. Du är envis som en åsna sa mina föräldrar. Jepp, jag vet vad jag vill och jag ger mig inte förrän jag får det.

Men de senaste tre åren har min självkänsla blivit sämre och sämre. När jag borde vara på topp i livet. Med en underbar man och två små friska och fina små söner, ett radhus med skogen som granne och jobbar med mitt drömjobb. Och ändå så har det skavt de senaste tre åren. Sen jag blev utmattad.

Jag har läkt och gått vidare, behandlat mig själv bättre och mått väldigt bra i långa perioder. Men ändå har det skavt.

Och så satte jag mig ner och skrev. Oh herregud det som kom ut. Jättejobbigt och helt underbart. Gjorde mig arg, ledsen och sorgsen men samtidigt befriade det mig, gjorde mig starkare och mer målmedveten.

För lite mer än fem år sedan föddes min första son. Jag hade då jobbat heltid på ett jobb som kändes rätt så blaha i fem år, men det gav mig lön på kontot varje månad. Jag gick dit för att det var det som förväntades av mig. När min son föddes började jag ifrågasätta samhällets normer. Är heltid och 8-17 enda sättet att jobba, och hur i h-e skulle jag få ihop det med familjelivet?? Jag tittade på min son och bestämde mig för att ”du ska inte växa upp på dagis, jag vill spendera så mycket tid med dig som möjligt”

Jag startade företag. Drev det vid sidan av deltidsjobb, ifrågasatte tider som inte passade mig och min dröm om att mitt barn endast skulle gå på dagis 9-15 som mest. Fick en hel del skit för det av kollegor och chefer. Bet ihop och stod på mig.

Fast forward till min andra son är född och är 10 månader. Jag ska lämna föräldraledigheten och börja jobba på ett deltidsjobb vid sidan av mitt företag. Jag har bestämt stått på mig hur jag vill jobba, kompromissat på ett par punkter men överlag varit bestämd i hur jag vill jobba. För att stödja min dröm om att kunna säga godnatt till mina barn varje kväll, ha friheten att ta långhelger med familjen.

De började bryta ner mig direkt, det var inte uppskattat att ha egna åsikter och drömmar. Jag var där för att göra som de förväntade sig. Jag hade på papper på att jag skulle jobba 60% men jag jobbade 100. De jagade mig kvällar och helger och var aldrig nöjda. Jag hade sovit 2-4 timmar i 10 månader, jag var redan nedbruten. Det tog 5 veckor innan jag gick in i väggen. PANG. Jag blev uppsagd några veckor senare.

Jobb nr 2, ett deltidsjobb ett halvår efter att jag kraschat. Kändes bra, jättebra till en början. Men sen började de inre konflikterna uppstå. Tider som inte passade mig och min dröm, och som gjorde att jag missade att både säga godmorgon och godnatt till mina barn flera dagar i veckan. De ville att jag skulle göra saker som anställd som jag kunde fakturera 10x mer i mitt företag. Jag sa nej. De hittade en ursäkt och sparkade mig precis innan jag skulle få fast tjänst.

Jobb nr 3. Vad jag trodde var drömarbetsplatsen.
Det kändes så de första 4 månaderna. Tills jag insåg att jag körde över mig själv och tackat ja till tider och uppgifter som mitt hjärta ville säga nej till. Jag gick ner i tid, och fick så mycket skit för det. Jag utstod den skiten i nästan ett år. Gick dit med ont i magen och trött, så trött. För jag gick emot mig själv. Jag trodde att ingen ville ha mig. Att jag skulle få sparken igen. Att det skulle bekräfta att jag var värdelös.

Det jag insåg idag, när jag satte mig ner för att reflektera över detta, tog mig tid och tillät mig känna ALLA känslor var detta. Det största ”felet” jag gjorde var att stå på mig. Att stå upp för min dröm och mina värderingar. Att det inte var jag som var dålig och svikare utan att det här var en subtil form av mobbing på arbetsplats. Eller så kan man kalla det feghet och en brist på konstruktiv kommunikation.

Det jag inser är att nu är jag på rätt plats äntligen. Att dessa tre jobb inte är ett misslyckande utan en lärdom. Eller snarare i mitt fall behövdes det TRE lärdomar för att jag skulle fatta.

?Att jag inte gjorde ett dåligt jobb, det var bara inte vad de förväntade sig och det de förväntade sig var i mina ögon orimligt.
?Att jag är en stark kvinna som vet vad jag vill och det uppskattas inte av personer som är rädda för såna människor.
?Att det är ok att vara mig själv fullt ut, och ha alla de drömmar jag har och ändå bli uppskattad.

Nu är jag 100% egen företagare, jag styr mina tider 100% som jag vill. Och jag jobbar på en arbetsplats där jag är VÄLDIGT uppskattad för den jag är och mina värderingar. På ett gym där ägarinnan uttryckt sin tacksamhet många gånger och på flera olika sätt hur TACKSAM hon är för att jag jobbar där.

Jag har möjlighet att ta en dag ledigt när jag önskar för att vara med en av eller båda mina söner. Jag kan hämta tidigt om jag önskar. Vi kan ta långhelg och följa med min man i arbetet på andra platser för att inte separera jobb och familjen. Jag har hittat hem. Att jag stått upp för mig själv trots att jag fått så många ”tecken” på att det inte skulle vara ok, så har jag stått upp för mig själv. Haft en tydlig bild av hur mitt drömliv ser ut och fortsatt att jobba för det trots alla hinder. Jag ger aldrig upp. Jag är inte riktigt ännu där jag vill vara, men att jag vet att jag kommer komma dit. För jag ger aldrig upp.

Och det vill jag inte att du ska heller. Du är värd exakt allt du vill och behöver för ditt drömliv, det du mår bra av. Jag vill förmedla att trots alla hinder på vägen så är du FORTFARANDE värd det!! Ge inte upp???

Frihet att styra ditt liv

Mitt hjärta sjönk till havets botten kändes det som när vi satt där och hörde rektorn på vår potentiellt nya skola för vår son till hösten säga ordet som jag fasat för. Skolplikt.

Sen blev jag arg. Va fan?!! Sen vår son kom till världen för snart 5.5år sedan har jag jobbat väldigt målmedvetet utifrån ett ledord. Frihet.

Men också att lära mig lyssna inåt, finna det JAG vill göra och mår bra av utan att följa strömmen. Som min mamma sa i sitt tal på min bröllopsfest ”Maria, du har alltid gått din egen väg” Ja det har jag. Det tog lång tid att förstå det, för jag har fått så mycket skit för det på vägen. Att jag var annorlunda, och inte gjorde som andra. Av lärare, vänner, folk som jag inte ens känner som gett sig friheten att säga hur jag ”borde” göra.

Jag hade helt ok betyg, några bra, några mindre bea och några riktigt bra. Jag tillhörde det populära gänget, hade en stor vänskara och killar som flirtade med mig. Allt såg bra ut utifrån. Men jag satt ofta hos rektorn och lärare för att jag inte gjorde som de sa. Hade svårt att inte säga ifrån när jag tyckte något var fel och svårt att sitta still på långa lektioner. Hett temperament, mycket känslor och tyckte vissa ämnen var skittråkiga och kunde inte se hur jag skulle ha nytta av dem i livet.

Hur ska jag kunna stötta skolplikt från 6års ålder när man under 14 års skolgång inte får lära sig vardagsekonomi, gympa bara en gång i veckan eller hur du lär dig sätta mål som ditt hjärta brinner för??? Sånt som alla borde få lära sig, så skulle vi få en mycket bättre värld.

När jag satt hos studievägledaren på gymnasiet för att få ”hjälp” att få klarhet i vad jag skulle plugga vidare till så listade hon upp de arbeten som det fanns många jobb för tillfället. Inspirerande, verkligen. ”Följ inte ditt hjärta utan gör det som förväntas av dig”

Hur ska jag kunna stötta skolplikt när jag frågar min son när han mår som bäst och han säger när vi, familjen, gör aktiviteter och resor tillsammans. Vilket vi gjort massor av sen han föddes. Som han lärt sig massor av. Se nya kulturer, få uppleva världen och viktigast av allt, spendera tid med dem han älskar och känner sig mest trygg med. Hans mamma, hans pappa och hans lillebror. ”Tyvärr älskling, vi kan bara, ses på helger, lov och röda dagar” Hell no!!!

Vi blir från tidig ålder placerade i en box. ”Här varsågod, kryp in här och gör som alla andra så får du tillbaka nyckeln och din frihet när du är runt 70år och går i pension” Klart som fasen att du är splittrad vad du vill med livet, att du känner dig trött och handlingsförlamad för att du vill något mer men känner att du borde göra som alla andra. Du har inte blivit tränad att lyssna inåt vad du vill. Du har inte blivit introducerad till ett nytt sätt att leva ditt liv. Klart att du är rädd för vad andra ska tycka och tänka när du följt strömmen i så många år.

???MEN. Att du känner dig splittrad och vilsen är en BRA sak, för det betyder att du innerst inne förstår att det finns ett annat sätt att leva ditt liv. Att du är redo att finna den vägen nu.

Dags att bryta dig fri från strömmen och allt du fått lära dig som håller dig tillbaka. Jag kan ge dig nyckeln till att låsa upp din box.

Min son ska inte få formas av den boxen, lika lite har du krav på att sitta kvar i den. Du har TILLÅTELSE att komma ur den nu, det är din RÄTTIGHET. För det är din tur nu, det är du värd!!

Jag vet en sak, och det är att jag fortsätta jobba målmedvetet för att jag ska få så mycket tid och fantastiska minnen, upplevelser och samtal med dessa tre på bilden i detta inlägg. För de betyder mest för mig i hela världen. Så jävla mycket mer än skolplikt som några stollar kommer på för att hålla ihop hjorden av svenskar.

Vill du ha nyckeln till ditt liv?

Boka in ett samtal med mig så hittar vi den tillsammans??

Är du redo så kan du läsa mer HÄR om de MåBra Hälsocoaching samtal jag erbjuder. Det finns möjlighet att boka 1, 5 eller 10 samtal. Jag spelar in alla samtal med enda syftet att du ska kunna få dessa och lyssna på om och om igen vid behov. Du får även en handlingsplan efter eller mellan våra samtal för att inte tappa fart.

Du kan boka ett kostnadsfritt på 30min om du fortfarande är lite osäker och vill känna mig på pulsen, eller så bokar du ”the real deal” på en gång, så kör vi!! ? Vilket av de alternativen du väljer det avgör du, genom att ge två alternativ har jag erbjudit dig den friheten ??

Veckomeny med insikter om konsekvensen att bli vegetarian

För dig som följer mig på instagram och/eller facebook (här är jag aktiv minst 1 gång per dag med tips och inspiration) så har du tagit del av att jag haft en tung höst med en förkylning som hängt över mig som en dimma. De senaste veckorna har denna tagit ut sin rätt och jag har varit trött och nedstämd.

Jag har vilat och vilat men inte blivit helt bra. I söndags slog det mig, jag blev ju mer eller mindre vegetarian för cirka 3 månader sen i samband med att min förkylning började. Att äta vegetariskt har många positiva effekter då man får i sig mer näring genom bl.a baljväxter och grönsaker. Men då jag knappt fått i mig något animaliskt sedan dess kan det vara så att jag fått brist på B12. Jag har nu börjat äta kosttillskott för detta, men även d-vitamin och magnesium som kan påverka just trötthet och nedstämdhet i en positiv riktning. D-vitamin tycker jag att alla vi som bor såhär norröver och därmed inte ser så mycket sol under större period av året behöver äta tillskott av. Jag har även bokat in tid hos läkare för blodprov för att se om jag har brist på något annat.

Fortsätta äta vegetariskt till allra största del har blivit en livsstil för mig nu.

Och det är så jag ser på kost, att den är en livsstil och funkar i sin helhet. Många kvinnor jag möter vill komma i form, gå ner några kilon och få mer muskler och energi. De fokuserar för mycket på detaljer dvs enskilda livsmedel istället för att se till helheten. Ät mat, vanlig mat, gärna tillagad från grunden men slå inte på dig själv för att du äter takeaway eller helfabrikat ibland. Och de allra flesta äter faktiskt för lite mat, för att bygga muskler och få energi. För lite mat sätter din kropp i svält, dvs den sparar på fettresurserna för att den förbereder sig på en lång, kall vinter. Ungefär.

Så denna vecka är mitt budskap till dig att krångla inte till det, ät dig mätt.

Veckans recept är;

  • Halloumi stroganoff
  • ”Köttfärssås” med spaghetti
  • Proteinplättar
  • Broccolipaj
  • Tofuwok
  • Veckans utemat; Pasta carbonara

Halloumistroganoff

Jag har tidigare inte varit en fan av halloumi, men smaken har växt och jag gillar det inte alltid. Men till denna rätt var det oerhört smaskigt. Jag gillar inte falukorv i stroganoff, jag tycker den smakar lite slimig. Så detta var ett intressant alternativ. Mina småkillar var dock lite skeptiska så vi stekte upp köttbullar till dem. Det har varit så de senaste veckorna att vi har köpt köttbullar för att komplettera eller säkerställa att de ska äta något. Deras smaklökar är ju inte lika intresserade av nya recept som oss, om man säger så. Du kanske känner igen dig?

Detta rececpt hittade jag hos meravego.se och du hittar det här -> Halloumistroganoff

Bild lånad från meravego.se

”Köttfärssås” med spaghetti

Man kan ju alltid välja det klassiska alternativet med köttfärs som man steker upp innan man rör ner krossade tomater, salt, peppar och oregano om man inte är vegetarian eller vegan. Det enda jag gör här är att jag byter ut köttfärs mot sojafärs som finns att hitta i vegetariska frysdisken i din matbutik. Ingen större skillnad på smak. Vi kallar det köttfärssås för då äter pojkarna. Jag och min man äter bönpasta och småkillarna äter vanlig spaghetti. Alla nöjda och glada och äter maten.

Det blir iochförsig extra gott om man adderar parmesanost på toppen. Jag föredrar det före ketchup, då får jag heller inte i mig sockret från ketchupen.

Bild lånad från ica.se

 

Proteinplättar

Jag hittade detta recept hos min ”partner in crime” som jag samarbetat med i över ett år och nu hennes syn på kost inspirerar mig massor. Rekommenderar dig att följa henne om du inte redan gör det -> Instagram eller Facebook

Som jag skrev förra veckan så gillar jag att ha åtminstone en enkel rätt att tillaga som är ett ”säkert” kort. Alla former av pannkaka gillar ju både vi och barnen, och när jag såg detta så blev jag inspirerad att testa. Dock var det bara jag som gillar bovetemjöl, men det innebär att det kan bli en väldigt bra snabbrätt för mig dagar när jag jobbar hemma.

8 PROTEINPLÄTTAR

1.5 dl bovetemjöl
1 tsk fiberhusk
2 krm bakpulver
1 krm salt
1 ägg
1.5 dl växtmjölk
1 liten nypa vaniljpulver

Gör så här:
Blanda först de torra ingredienserna.
Vispa sedan ner ägg och växtmjölk.
Låt stå och svälla en stund så smeten blir fastare, 5 – 10 minuter.

När konsistensen är mannagrynsgrötsliknande, tar ca 10 är det dags att steka dina plättar. Stek dem på medelvärme.

Klicka ut smeten i en stekpanna med en sked och platta ut dem lite med baksidan av skeden. Vänd när de fått fin färg.

 

Broccolipaj

Paj alltså. Enkelt att göra och så gott, och alternativen till vad du fyller pajen med är ändlösa. Du kan gå helt efter din smak, prova dig fram. Fyll pajen ordentligt och häll sedan äggstanningen över. Sen sköter ugnen resten. Jag ÄLSKAR mat som man gör i ugn, innebär oftast så snabb tillredning. Sedan gör ugnen resten.

Det enda jag har att påpeka här är att det var en väldigt blygsam mängd broccoli, nästa gång jag gör denna ska jag ha minst det dubbla. Och fetaost. Men gott var det.

Recept hittar du här -> Vegetarisk broccolipaj

Bild lånad från undertian.com

 

Tofuwok med ris

Det här är en av min mans rätter, vi handlar alltid hem massa grönsaker som vi gillar och han skär ner i woken och steker upp i slices efter att han stekt upp kycklingen. När allt är stekt så kokar han med kokosmjölk men gillar du inte kokosmjölk kan du ju göra med annan växtgrädde alternativt matlagningsgrädde. Vi serverar med ris. Barnen äter gärna ris och sås men kan vara lite misstänksamma i perioder till olika grönsaker. Men vi kämpar vidare och tänker att det tar 17 gånger innan ett barn lär sig tycka om en rätt eller livsmedel. Skam den som ger sig.

Denna vecka hade vi i broccoli och blomkål (färsk för den blir knaprigare och godare då), vitkål, paprika, lök. Tyvärr ingen bild för denna rätt. Men den är väldigt enkel att göra massor av och frysa in portioner i frysen, sånt gillar jag.

Som du kanske märker så är denna en rätt som vi åt även förra veckan, och texten är därifrån. MEN vi (jag) valde att byta ut kyckling mot tofu. Dels för att jag blivit så skeptisk till kyckling nu när jag vet hur de hanteras under sina korta liv och då kändes tofu som ett mer etiskt och faktiskt billigare alternativ. Smaken var det heller inget fel på.

Bild lånad från veckansvego.com

 

Veckans utemat; Pasta carbonara

Vi har som ambition att äta en lunch ute på helgen året om. Och letar därför kontinuerligt efter enkla recept som vi tror att barnen också uppskattar. Här försvinner vegetarianismen. Vi kör med bacon, för detta är ett klassiskt recept som jag inte tror på att äventyra för mycket.

Vi tillagar dock med havregrädde istället för matlagningsgrädde för min mage är inte helt ok med grädde, plus att jag tycker det är godare. Känns fräschare. Sen kör vi hela ägg istället för äggulor, som jag sa i början. Varför krångla till det. Och så massssoooor av parmesan på toppen. Göööött!!

Recept kan du bland annat hitta här -> Pasta carbonara. Men gillar du inte detta så bara googla får du massor av förslag.

Bild lånad från arla.se

 

Veckomeny med recept med fokus på enkelt, billigt och nyttigt

Så från och med nu kommer jag dela min veckomeny. Vad det gäller min egen kost och det jag stoppar i mig så tänker jag utifrån några riktlinjer. Det ska göra mig mätt och det ska ge mig mycket näring men inte nödvändigtvis massa kalorier. Efter att ha sett dokumentären ”What the health” så har jag mer eller mindre blivit vegetarian, eller flexitarian kanske är det rätta ordet då jag äter kött, kyckling och fisk om det bjuds på vid middagar inte gjorda av mig eller min man. Det är både av skäl för miljön och för djuren då jag anser mig vara djurvän som jag valt att exkludera detta mer och mer. Jag dömer dock ingen som inte äter som mig, utan dessa veckomenyer som jag kommer publicera en gång i veckan kommer vara med syfte att inspirera dig till att äta gott och nyttigt och att det inte ska kosta skjortan eller ta för lång tid. Ni kommer märka att jag har en prestigelös relation till mat, och att jag äter till stora delen bra mat men det finns alltid utrymme för lite sånt som jag vet är mindre bra att äta. Annars blir livet inget roligt om jag ska tänka på heeeeeela tiden vad jag stoppar i mig.

Jag kommer dela med mig 5-7 recept varav merparten nog inte kommer vara mina egna då jag inte är någon vidare kock. Jag älskar att laga mat utifrån recept, det är enda sättet jag är trygg i köket. Min man är dock vansinnigt duktig på att laga mat, båda att leka med kryddor så det smakar ljuvligt och att freestyla fram något utifrån det vi har hemma. Jag ska i dessa fall försöka få honom att återberätta hur han gjorde hihi.. Jag kommer även dela en veckans bonus som kan vara ett bra alternativ för frukost/mellis, bröd eller dessert. Kom jättegärna med förslag på vad ni önskar här.

OKej here we go!! Kostnaden för veckans inhandling till denna meny kostade ca 1200 kr, men det beror ju såklart på vad du har hemma innan. Detta räckte till middagar och luncher i 1,5 vecka.

Veckans recept

  • Röd linssoppa med bröd
  • Kycklingwok med ris
  • Potatisplättar med falafel till oss vuxna och köttbullar till barnen
  • Pastasås vegetarisk med bönspaghetti till oss vuxna och vanlig spaghetti till barnen
  • Bananpannkaka, alltid bra att ha en rätt som är lätt att göra och uppskattas av barnen. För oss är det oftast pannkaka i olika recept.
  • Tortillapizza med tonfisk, ruccola och lök eller skinka och ost som i detta fall till barnen.
  • Vegansk potatisgratäng med rödbetsbiffar

Röd linssoppa med bröd

Receptet kommer från boken Mera Vego, vilket är en bok jag kommer omnämna fler gånger och i de fall recepten är tagna från deras hemsida länka er dit. Jag rekommenderar dock dig att köpa denna bok om du har barn och vill äta mer vegetariskt.

Lätt att göra, och så himla gott att koka upp med kokosmjölk. En otroligt lätt rätt att göra och du kan välja hur krämig du vill ha den beroende på hur mycket vatten du adderar. Jag tog bara 4-5 dl och den blev inte godkänd av mina barn, kan ha varit för att den var väldigt tjock. De åt mest bröd ska jag erkänna men jag kommer absolut göra den oftare och ta med som luncher till mig om inte annat på jobbet. Vill du ha ett gott recept på bröd som smakar gott till så fortsätt läsa så får du en bonus på slutet.

Bild från boken Mera Vego men kolla gärna deras hemsida också meravego.se

Kycklingwok med ris

Det här är en av min mans rätter, vi handlar alltid hem massa grönsaker som vi gillar och han skär ner i woken och steker upp i slices efter att han stekt upp kycklingen. När allt är stekt så kokar han med kokosmjölk men gillar du inte kokosmjölk kan du ju göra med annan växtgrädde alternativt matlagningsgrädde. Vi serverar med ris. Barnen äter gärna ris och sås men kan vara lite misstänksamma i perioder till olika grönsaker. Men vi kämpar vidare och tänker att det tar 17 gånger innan ett barn lär sig tycka om en rätt eller livsmedel. Skam den som ger sig.

Denna vecka hade vi i broccoli och blomkål (färsk för den blir knaprigare och godare då), vitkål, paprika, lök. Tyvärr ingen bild för denna rätt. Men den är väldigt enkel att göra massor av och frysa in portioner i frysen, sånt gillar jag.

Potatisplättar med falafel eller köttbullar

Vad det gäller falafel så köpte vi dessa färdiga, finns i den vegetariska frysdisken. De är supergoda. Tyvärr gillar inte våra barn dessa ännu så vi köper köttbullar till dem. Helfabrikat för jag orkar helt enkelt inte köpa färs och rulla egna. Jag tror att äta mat från grunden så ofta som möjligt men ingen kommer dö av helfabrikat 1-2 ggr i veckan. Så gör det som känns rätt och enkelt för dig.

Men potatisplättarna de hittade jag också i Mera Vego boken. Något komplicerade att göra eftersom jag först gjorde moset på egen hand. Så man ska inte räkna med att detta är en rätt som görs på en kväll till middagen efter jobb, skola och dagis då kommer du riva ditt hår. Jag gjorde det enkelt för mig. Det blev två rätter av denna.

Först gjorde jag mos som skulle bli till plättarna enligt receptet. Eftersom det blev så otroligt mycket på 1,2 kilo potatis så bestämde jag mig för att vi äter mos och falafel/köttbullar en kväll. Ställde in resterande potatismos och gjorde två dagar senare iordning plättarna. När man delade upp det på det sättet så var den enkelt och inte alls tidskrävande att göra och extra positivt eftersom man kunde varierera något med två rätter, win-win i min mening. Potatismoset blev godkänt av alla men plättarna var det bara jag och maken som åt. Jaja som sagt skam den som ger sig, våra grabbar är bara 3 och 5 år gamla så deras smaklökar kommer utvecklas bortom pasta och köttbullar en gång i världen.

Bild från boken Mera Vego men kolla gärna deras hemsida också meravego.se

Pastasås vegetarisk

Ännu en av min mans paradrätter numer eftersom det är så vansinnigt enkelt att göra och alla i familjen äter. Vi äter bönspaghetti till och barnen äter vanlig spaghetti. Och så vansinnigt billigt ännu ett plus.

Ta krossade tomater, skär ner paprika, tomater och vad annat du vill ha och har hemma i grönsaksväg. Salta, peppra och oregano. Rör ner de slicade grönsakerna och låt koka upp medan du kokar spaghetti. Vill du ha såsen mer matig låter du även den koka upp med röda linser, som är en en nyttig och billig källa. Och något att ha hemma jämt i skafferiet i min mening.

Bananpannkaka

Vi har alltid utrymme för en rätt som är sjukt enkel och (oftast) ett vinnande koncept för att få barnen att äta. De har älskat bananpannkaka men nu gillar de mer vanlig pannkaka så jag provar mig fram där för att göra dem mer näringsrika än de klassiska. Dock är det väl handen på hjärtat de som går hem alla gånger och inte mina alternativ. Suck, jag kämpar på haha.

Men detta är en rätt som räddat många luncher för mig hemma när inget är klart och jag behöver äta NU.

1 portion

  • 1 banan som du mosar ner med en gaffel
  • 2 ägg som du rör ner med den mosade bananen
  • Lite salt
  • Stek upp i kokosolja
  • Servera med keso och valfria bär eller frukter.

Bild lånad från alltommat.se

Tortillapizza

Alltså vem orkar baka en egen pizzadeg. Väldigt ofta inte jag, skulle säga aldrig. Så istället köper vi stora tortillas och så kan alla lägga på vad de önskar. För barnen går det en halv till en hel tortilla och för oss vuxna 2-3 tortillas skulle jag säga så vet du ungefär hur många du behöver göra beroende på storlek på familjen.

Sätt ugnen på 225 grader. Lägg tortillan på bakplåtspapper på en ungsform. Lägg på krossade tomater och sprid ut över hela tortillan. Lägg på vad du önskar. Jag och maken gjorde en tonfiskpizza med lök och sedan på med ruccola när den är klar medan barnen föredrar en klassisk med skinka (dock körde vi kalkon) och ost. Osten lägger du på när du valt ut all topping. Beroende på hur smakrika toppings du har skulle jag välja en klassisk typ goudaost att toppa med eller parmesan om du vill lyxa till det. Kanske en fredagspizza med ett glas rött till?

Bild lånad från ica.se

Vegansk potatisgratäng med rödbetsbiffar

Jag älskar rödbetsbiffar, det är så himla messy och röd färg överallt när man skalar och skär upp men det är så gott när det är klart. Jag tror dock att jag är den enda i denna familj som känner så starkt för rödbetor. Ett livsmedel som verkligen visar på smaken är som baken här hemma iallafall.

Receptet är hittat hos och det kan du hitta genom att klicka HÄR. Jag kommer alltid från och med nu ALLTID göra potatisgratäng med havregrädde, det blev så oerhört krämigt och gott.

Bild lånad från portionenundertian.se

Veckans bonusrecept

Till linssoppan bakade jag ett bröd som också kommer från Portionen under tian och som du kan hitta HÄR.

Det enda som jag gjort annorlunda än receptet är att jag har större del grahamsmjöl än vetemjöl för jag vill höja fiber,- och näringshalten i brödet. Jag har dock inte provat att bara baka på gramhamsmjöl. Jag skulle tro att hon valt att ha högre grad av vetemjöl istället för att hålla priset nere givet vad hennes budskap och syfte med hennes recept, för grahamsmjöl är dyrare. Men det är så liten skillnad att det är värt det. Det som är bra med detta bröd är att det går att frysa in och är fortfarande lika gott efteråt.

Jag gör iordning degen på kvällen innan jag lägger mig, vilket tar ca 5 min. Sedan bakar jag ut det på morgonen vilket tar cirka 10 minuter. Jag bakar det dock i ugn i ca 20 min istället för de angivna 10-12 minutrarna, det blev godare så. Och det nästan bästa av allt, mina barn gillar dem. Yay!!

Bild lånad från portionenundertian.se