Alla kvinnor har eller har haft ätstörning i någon form

Dag 11 av 42. En rätt så oväntad upptäckt.

Det jag gör just nu är att skapa 20 min varje dag för reflektion, meditation, mindfulness i 6 veckor för att sänka min stress och läka från perioder i mitt liv med psykisk ohälsa. Vill du följa med på den resan, då inte alla dagar kommer bli till blogginlägg, så gör du det lättast genom att följa mig på Instagram @marialavestedtsegeblad.se

Jag tittade på I am Maris på Netflix. Om en tonåring som blir svårt sjuk i anorexi och läker från den sjukdomen med hjälp av yoga.

Jag pratade om detta med en klient för några veckor sedan. Att alla kvinnor har ngn form av ätstörning. Lägger förbud på vad som får ätas, misshandlar kroppen med hård träning trots att energin inte räcker till för att gå ner i vikt och skäller på sig själva när de äter något de vet är onyttigt och säger ”nu ska jag bara äta sallad”.

Det här är ju ett OERHÖRT stort ämne att täcka i ett inlägg så det är inte min avsikt.

Utan dela min insikt och kanske ge dig en tankeställare?

Efter mina graviditeter och utmattning har min kropp förändrats. Inte så konstigt, och absolut inget ovanligt. Utan helt i linje vad man kan förvänta sig. Jag har dock alltid sett mig som smal eller normalviktig. De senaste månaderna har min mage strulat, gjort ont och svullnat upp. Jag har fått frågan om jag är gravid. Suck.

Men det är min kropp som försöker säga något. Och jag förstod inte förrän jag såg den dokumentären.

Mitt omedvetna mål har alltid varit att komma i kläder jag kunde ha innan mina prinsar kom. Kläderna har funnits i garderoben som en morot har jag tänkt, men de har blivit ett hån.

Och när nu magen svällt upp känner jag mig för första gången obekväm i min kropp. Jag skäms för att jag som pt ser ut så. Rent medvetet är min åsikt att jag inte är min kropp och jag behöver inte vara deffad för att vara en bra PT. Men mitt undermedvetna är påverkade av reklam, sociala medier och att växa upp med kvinnor runt mig som påpekat om och om igen hur de ”borde” gå ner i vikt, bli smalare, snyggare. Som att det skulle vara vägen till lycka, att känna sig vacker och nöjd. Men så länge vi ignorerar att jobba med våra kritiska tankar så är inte det vägen.

Jag insåg också att jag behöver bli uppmärksam på hur magen reagerar på olika livsmedel då sjukvården tror att det är en intolerans.

Men också att jag förvägrat att äta mig mätt, vilket gjort mig trött och moloken.

Rent medvetet är jag stark i min åsikt om att det är för mycket fokus på kroppen för att definiera en kvinna så det var en smärre chock att inse vilka sanningar som lurade i det undermedvetna.

Jag rekommenderar dig att se dokumentären om du känner igen dig i detta. Komma ihåg att det finns inte bara ETT sätt att läka. Och att din skönhet sitter inte på utsidan, om dy förstår på INSIDAN att du redan är det så kommer du se något annat när du tittar i spegeln.

Idag åt jag en dekadent lunch som jag blev härligt mätt på medan jag skrev detta inlägg.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *