Månad: november 2017

Föräldrar vi måste snacka!

Jag kom till precis tillbaka från ett möte med en barnpsykolog. Vi fick en remiss dit från vår barnsjuksköterska. Long story short så ville personalen på dagis till min äldsta son att vi skulle söka hjälp då han inte vill kissa på toaletten, utan hellre kissar på sig. Vår underbara bvc sköterska påpekade att problemet låg hos dagis då han inte har problem att kissa hemma på toaletten. Men vi fick möjlighet att prata med en barnpsykolog för säkerhets skull. Tack snälla.

Det var ett fantastiskt möte. Även om både jag och min blev väldigt emotionella så lyftes en sten från våra axlar. Alltså helt seriöst att vara förälder är tufft! Och det blir inte lättare när det skrivs i sociala medier om hur man ska göra det, och speciellt provocerande när de som inte ens har barn påpekar hur man SKA göra, och inte göra. Är det inte fler än mig som blir provocerade? Och helt ärligt helt utmattade av att läsa det?

Oavsett ålder på barnet/barnen så är det tufft att vara förälder, speciellt skulle jag säga om det är barn i plural. Vi är fyllda av dåligt samvete 24/7, det liksom tycks bara ingå i vår inofficiella arbetsbeskrivning som förälder. Att sedan få ”råd” och ”tips” av någon som inte har en jäkla (pardon my french) aning om hur det är med sömnlösa nätter, utvecklingsfaser, trots, kämpa med påklädning inför dagis när man har en tid att passa och inget går som man vill…. Känner du igen dig?

”Barn ska vara aktiva så mycket det bara går på dagarna, även efter skola/dagis” Vi kommer hem, sjunker ner hela familjen i soffan. Vi tittar en stund på våra paddor och telefoner innan det är dags för middag. Det är skönt och alla tycks njuta av och behöva den stunden. Men samvetet slår till, vi är dåliga föräldrar som gett våra barn varsin padda (ipad) OCH låter dem titta på dem varje dag.

”Barn ska äta mat lagad från grunden varje dag för att ge dem de bästa förutsättningarna för att växa och vara friska” En gång i veckan äter vi pannkakor, det står på vår planering varje vecka. Men många kvällar så slutar det med att barnen bara äter pasta och inget annat. De äter bra på dagis, bra mat tillagad och serverad på plats. Men samvetet slår till, vi är dåliga föräldrar som inte lyckas få i vår barn kikärtsbiffar, rödbetshummus och massa grönsaker.

”Barn ska delta i aktivitet från ung ålder för att uppmuntras till att vara aktiva och delta i övriga fritidsintressen när de växer upp för att skapa bättre förutsättningar för att vara aktiva som vuxna och därmed få en bättre hälsa” Våra barn är 2 och 4 år gamla. Vi har tänkt varje termin att vi ska låta dem delta i någon aktivitet, men inte kommit till skott. Men ALLA andra gör ju det?! Samvetet slår till återigen, vi är dåliga föräldrar som inte investerar tid och pengar i våra barn. De kommer bli sjuka och tjocka när de växer upp….

Citaten är lite tagna från luften. Men det är förväntningar som både jag min, min man och säkert många andra föräldrar med oss kämpar med. Herregud rent ut sagt. Vi går på knäna av våran bild av hur det ”ska” vara, det som skrivs i sociala medier av tillförlitliga och icke tillförlitliga källor hur det ska vara.. Helt slut av att leva upp till vår egen bild, att vi missar helheten.

Igår skrev jag ett inlägg på min privata facebooksida om att jag tillämpade tvärtom föräldraskap. Vi åkte till affären och handlade och jag hade båda mina söner med mig. De började ju genast tjata om godis, och jag bestämde mig faktiskt genast för att jag inte skulle ta den striden idag. De bedyrade att de skulle äta mat ändå, även om de fick godis OCH de skulle få äta den innan middag. Jag skrev detta med humor. Men bemötandet jag fick var oväntat för mig, och jag var inte helt positiv till det. Jag vill inte ge en oärlig bild av mig själv, jag är också bara människa. Kommentarerna var sammanfattat att ”oh vad skönt att du också gör så, då behöver inte jag ha så dåligt samvete”

Våra barn får äta godis på fredagar, vilket i slutändan brukar innebära även lite på lördag och ngn fika på söndag.De har varsin ipad som de vissa dagar tittar 1 timme på och andra 3 timmar på. De deltar inte i några aktiviteter, dels för att vi inte har råd just nu och dels för att vi är för trötta. Vi är alltså jag och min man. De är friska, vi har bara vabbat två dagar denna termin och det har varit vår minsta grabb som är supernsnuvig pga dagisbaciller. De sover gott om nätterna (allt är relativt i denna fråga) och framförallt. De är två väldigt trygga och härliga barn. De får så mycket positiv feedback från människor som möter dem i olika situationer. Jag älskar dem så oerhört mycket och jag är så förbaskat stolt över dem. Och jag är så förbaskat stolt över mig och min man. Även om vi är så vansinnigt trötta så kämpar vi jättemycket för att ge dem förutsättningar till en lycklig barndom och att få växa upp i ett hem som genomsyras av kärlek, omtanke och empati snarare än att massa strider skulle vinnas på ren princip, för att det ”ingår i att uppfostra ett barn”. Vi pratar och planerar och är väldigt flexibla med deras bästa i tanken. Så mycket att vi ofta glömmer att planera in vår hälsa, vår möjlighet till återhämtning och vår tid tillsammans. Så mycket att vår relation fått tagit lite för mycket stryk på senaste tiden.

Tillbaka till mötet få för att sluta ihop säcken. Hennes ord till oss var ”sänk ribban, barnen tar inte skada av detta. Glöm inte att alla vi som är födda i en tidigare generation växte upp på halvfabrikat men vi överlevde och mår bra idag. Om barnen mår bra varför skapar ni krav på er själva att göra så mycket mer?” Den frågan tog med vi oss och kommer behöva prata, och framförallt peppa varandra till att sänka. Och en annan viktig sak hon bad oss om att göra var att be om hjälp. Så nu ska vi kika på om vi kan få hjälp med barnvakt med jämna mellanrum.

Så du, fina förälder som läst hela detta inlägg. Säkert med många blandade känslor. Jag gråter själv när jag skriver detta, för att det är dels så befriande och dels så genant. Men jag vill att vi ska komma ihåg en sak. Jag gör så gott jag kan, och jag tror att du också gör det. Det kommer inte alltid vara guld och gröna skogar varje dag, varje stund på dagen. Men vi måste se till hela bilden. Vi gör så gott vi kan, med barnens bästa i åtanke hela tiden. Vi gör så gott vi kan <3

Massa kärlek till dig och tack för att du läste detta inlägg. Jag hoppas det ska ta några stenar från dina axlar också!

2004 var året som förändrade mitt liv

Under tonåren och mina 20-nånting år hade jag stora problem med depressioner till och från. 2004 var det år som jag nådde botten och kunde inte längre sjunka djupare. Jag sov bort så många dagar jag bara kunde för att slippa hantera all smärta som fanns inom mig. Jag var plågad av väldigt låg självkänsla och hade ingen tilltro till min egen förmåga att göra en förändring. Om jag inte hade gjort som jag gjorde då så är jag inte säker på att jag suttit här idag och skrivit detta.

Jag vill inte leva, men jag vill inte dö

De orden yttrade jag till en kurator jag fick kontakt med efter att jag vid ett tillfälle börjat hyperventilerat på en klass (jag gick på högskolan då och studerade till hälsopedagog) och en lärare SÅG mig och såg till att jag bokade tid hos denna kurator. Efter många timmar och tårar blev jag ordinerad med antidepressiva. Jag har blandade känslor till antidepressiva men jag kan inte ignorera att dessa skapade förutssätningar för mig att börja bearbeta all sorg och smärta som orsakade min depression.

Det var inte förrän 2008 som jag började prioritera mig själv mer dock. Jag hade jobbat med träning och hälsa sen 1999 och tränat andra men aldrig insett hur viktigt det var att skapa utrymme för mig att träna mig, för att JAG skulle må bra. Här började en hel serie av händelser som lett mig dit jag är idag.

Jag hade jobbat på Sturebadet Haga i två underbara år och hade fått ett nytt heltidsjobb. Detta nya jobb möjliggjorde att jag hade ekonomiska möjligheter att ta hjälp av en samtalsterapeut. Jag hade slutat med de antidepressiva två är tidigare men inte riktigt tagit tag i de problem som fortfarande gjorde att jag hade perioder av depressioner och bara sov bort dagarna för att klara mig igenom dem. Jag hittade en terapeut som jag träffade i nästan två år och jag är henne evigt tacksam. Något jag alltid kommer minnas och vara extra tacksam för är att hon lärde mig att hjärta och hjärna behöver prata samma språk. Mitt hjärta viskade om drömmar som fick det att slå extraslag, men min hjärna stoppade dessa genom att säga att jag inte hade förmågan att ta mig dit.

En kär vän frågade om jag ville springa midnattsloppet med henne. Att jag blev livrädd för hur jag skulle klara det men med hennes pepp på träningen inför och under loppet så gick det galant. Det var min första mil jag nånsin sprang och vi gjorde highfive vid varje kilometermarkering. Jag blir rörd vid tanken när jag minns detta. Tack S, vänner som dig växer inte på träd.

Jag bestämde mig 2009 för att skära ner dramatiskt på allt festande och gick på kort tid från 1-2 fester per vecka till 3-4 fester per år. Det gjorde en enorm skillnad och jag har en mer bekväm relation till alkohol idag, men jag dricker mig aldrig berusad. Då mår jag bara dåligt, fysiskt och psykiskt.

Vissa perioder känns det fortfarande motigt, så är livet som människa. Men 9 av 10 dagar har jag inga utmaningar att äta så jag mår bra, träna så jag mår bra, vila så jag mår bra, träna mentalt för att må bra. Jag har hittat rutiner som passar mig på lång sikt och som skapar möjligheter för mig att drömma stort om mål i både livet och träningen.

Det här är anledningen till att jag jobbar med det jag gör idag, att hjälpa människor att hitta sin väg till hälsa och välmående genom mental och fysisk träning. Att finna tid och kraft att sätta sig själv på topplistan över prioriteringar. Att se möjligheter istället för hinder för att uppnå de önskade resultat du vill ha med din hälsa. Att hitta rutiner som passar DIG för att DU ska må bra på långsikt. Det är också därför jag valt mitt motto för mitt företag – Träning för livet.

Mina värderingar kring att jobba med träning och hälsa baserar sig på dessa värdeord;

  • Kärlek- Jag är den viktigaste personen i mitt liv. Jag måste ta hand om och älska mig själv först för att kunna älska och ta hand om andra
  • Balans- Jag har hittat en bra balans mellan att träna och vila, att äta bra mat och mindre bra mat, att ha energi när jag är vaken men också sova gott om nätterna
  • Hållbarhet – jag jobbar för långsiktiga mål, jag tror inte på quickfixes
  • Fokus – för att komma dit jag vill har jag varit tvungen att fokusera. Dvs att inte låta mig tappa ögonen på målet. Det är lätt att distraheras av sociala medier och hur andra lever sina liv och de resultat som de uppnår. Fokus är på mig och min hälsa, vad jag önskar och vill. Inte vad någon annan, eller jag själv, tycker att jag borde begränsa mig till.

Om du känner att du också är i en period i livet där du provat gång på gång men inte nått dessa långsiktiga resultat för att må bättre med mental och fysisk träning så är du välkommen att boka ett kostnadsfritt konsultationssamtal för att höra mer om hur jag kan hjälpa dig utifrån din situation. Detta sker över telefon och tar ca 45 min.

Hälsa är så mycket mer! 

Jag har sagt det förr, och kommer med all sannolikhet säga det igen.

Men hälsa är så mycket mer än träning. 

Det är att säga ifrån när man känner sig orättvist behandlad. Det är att träffa en vän över en fika innehållandes en extra stor och smarrig bulle. Det är att ta en löptur eller ett besök på gymmet för att du mår bra av det och med glädje vad din kropp tillåter dig att göra, inte straffar din kropp för hur den ser ut.

Det är att boka in egentid utan att ha dåligt samvete över vad andra ska tycka. Det är att äta näringsrik mat för att du får positiv energi av det. Det är att ta en promenad men kan likväl vara att slänga sig i soffan för en stund för att båda aktiviteterna kan vara lika sköna, om än på olika sätt. 

Det är att lyssna på din kropp för att den vill dig bara väl när det kommer till stress, sömn, träning m.m

Det är synd att hälsa allt som oftast bara definieras med träning. Och framförallt hur mycket och hur hårt du tränar. 

Om det blir för mycket av det goda så är det inte hälsa. 

Låt oss göra november lite roligare – tillsammans!

November i min mening är en av de tyngsta månaderna på året. Det blir bara mörkare och mörkare och energin brister hos var och varannan person. Träningen är absolut ETT sätt att boosta upp humöret men jag vill ge er fler verktyg då träningen inte alltid är den primära lösningen för alla.

Och jag är av den meningen att gnälla gör inget bättre. Jag vill fokusera mer på det positiva för att skapa en god spiral snarare än tvärtom. Det blir inte roligare än vad man gör det som man säger. Sä därför fokuserar jag stenhårt på att lyfta humöret i november på flera olika sätt, som ni kan ta del av!

På min instagram så fokuserar vi tillsammans på att se det positiva med november under hashtaggen #novemberskoj. Dela gärna dina inlägg också under det inlägget så går jag in och gillar och kommentarer, så gör vi detta tillsammans för ett roligare november.

Jag har omstartat min facebookgrupp Träning för livet där jag kommer dela av mig av tips för att öka din livskvalitet. Jag kommer fokusera på mer mjuka värden här då fysisk träning inte allt för att skapa en god hälsa och välmående. I november fokuserar vi på ”din relation till kost” och under december blir det stress.

På min facebooksida och här på bloggen kommer jag fortsätta dela med mig av bl.a träningstips.

Mitt mission är att hjälpa dig att finna mer ork och glädje i vardagen genom mental och fysisk träning. Så att du kan utnyttja din fulla potential och leva det liv du drömmer om.

Jag önskar dig en fin dag!