Månad: april 2017

En berättelse från livet

Jag hade tänkt skriva ett inlägg om hur man kan tänka kring sin träningsplanering utifrån olika faser. Men med händelsen i fredags kände jag att idag vill jag dela Åsas berättelse om när hon blev utmattad.

Många av oss känner katastroftankar nu, oro och obehag. Dessa känslor var en av mina faktorer kring det som händer i Syrien som var en bidragande faktor till min utmattning.

Min tanke med denna bloggserie om att vara utbränd syftar inte till att skrämma, utan att skapa insikt. Är du själv i farozonen, behöver du uppmärksammas på det? Jag har ställt ett par frågor till de som redan nu visat intresse att dela med sig utifrån den erfarenheten att de själv varit utmattade, varit på väg att bli det men lyckades vända den negativa trenden eller haft en nära anhörig som varit utmattad. Tanken är att dessa svar kommer användas som underlag för min kommande föreläsning i detta ämne och utifrån min erfarenhet, men även mina reflektioner som hälsopedagog och personlig tränare.

Jag träffade Åsa för första gången för cirka 1,5 år sedan. Sedan har jag haft äran att träffa henne flera gånger som löpcoach. Under en period förra året då hon var på väg att återigen gå in i väggen hade vi en del kontakt men först nu får jag insikt i de känslor och tankar som höll på att leda henne dit. Tack Åsa för att du delar med dig! <3

//Har du varit sjukskriven för utmattning?  I så fall när (vilket år) och hur lång period var du sjukskriven? Jag var helt sjukskriven i 3 månader och 50 % 3 månader 2002. B vitamin sprutor på VC varannan vecka i tre månader samt en massa andra mineraler och vitaminer för att återställa balansen. Var helt tömd på allt.

Vilka faktorer har du identifierat som gjorde att du blev utmattad? Jag insåg inte att jag var så utmattad som jag var förrän sista helgen på semestern när vi var på middag hos kompisar och nån sa att nu är det slut på semestern, tillbaka till allvaret på måndag. Jag började bara storgråta, jag grät i flera dagar. Blev sjukskriven och hade en förstående läkare, chef och familj  som tog mig på allvar. 
Småbarnsförälder, eldsjäl, hade tillsammans med ett gäng andra drivit ett företag inom handikappomsorg med 25 anställda i ett antal år och inte lyssnat på kroppens signaler. Kroppen som under ett par års tid försökt tala om att det inte är ok att tänja på sina gränser så mycket. I morgon är en annan dag var mitt mantra.
Sömnsvårigheter, hela tiden på gång, stressad, snäsig och kort mot ungarna och make, glömsk, högt blodtryck, hjärtklappning, huvudvärk, alltid jobbet i huvudet. Jag trodde väl att jag var oumbärlig

Hur motionerade/tränade du under denna period? Under den perioden blev det inte så mycket träning. Lite när andan föll på. Senare blev det mer organiserat med ett par ggr i veckan som jag joggade.

Vad är din viktigaste lärdomar från denna period? Det jag har med mig är att livet är alldeles för kort för att gå på jobb eller i situationen du är i och må dåligt. Livet är här och nu, inte imorgon. Känns det inte bra och det inte går att göra nån förändring inom kort så byt jobb eller vad du nu behöver ändra på. Du måste själv ta ansvar för ditt liv, ingen annan gör det.

Har du haft kontakt med terapeut, tex KBT? Har inte haft kontakt med terapeut, däremot många långa samtal med främst två personer dom varit i samma situation

Har din utmattning lett till en livsstilsförändring kopplat till tex arbete, hobby eller annat? Det jag förändrat är inställning till livet. Jobb är ju en stor del av livet så där har jag blivit mer kräsen. Känns det inget bra så flyttar jag på mig. Är inte så kräsen eller ”måste” ha en  chefstjänst, känns det bra så stannar jag.  Brukar vara 4-6 år på varje ställe för att inte fastna, behöver använda huvudet och lösa situationer och blir jag kvar för länge på samma ställe blir jag lat och uttråkad. Har blivit känsligare, lyssnar på kroppen och anpassar mig efter det. Familjen är viktig och det är prio ett.

I slutfasen av utmattningen började jag träna mer stadigt. Fast själv, så jag utmanade inte mig själv så mycket men jag var ute tre ggr i veckan och lufsade/sprang från mars till oktober. Gym och badhus under vintern. Kände få att ju mer regelbundet jag tränade desto mer orkade jag och det var lättare att ta sig an motgångar.

Anser du dig vara fri från utmattningen idag? Jag känner mig fn fri från utmattning men vet oxå att det är lätt att hamna där igen. Som en nykter joboholic, kanske?? Jag måste hela tiden vara vaksam på hur jag mår och som jag sa innan, ta kroppens signaler på allvar och inte skjuta undan. Du vet aldrig hur morgondagen ser ut så lev väl och gör dig själv och dina nära gott idag.//

För mig är det väldigt hög igenkänning på dessa svar, även om inte exakt alla detaljer stämmer överens. Vill du dela med dig av din berättelse om att vara utbränd, att nästan blivit det men lyckats vända trenden eller haft en nära anhörig som varit utbränd/utmattad?

Livet efter utmattning

Snart är det 1 år sen jag blev sjukskriven för utmattning. Jag ville spontant skriva att jag kan fira 1årsdagen för detta, för även om det var något av det jobbigaste jag varit med om så förändrade det väldigt mycket efteråt till det positiva. Jag får fortfarande vara vaksam för att inte hamna där igen. Men jag tänker även att det var den ”käftsmäll” rent ut sagt jag behövde för att komma på fötter på lång sikt med mitt liv.

Just nu håller jag på att förbereda mig mentalt för att hålla en föreläsning om min resa genom detta. Med berättelser från tiden innan och under. Men med fokus på tiden efteråt, lärdomar jag gjort på vägen. Och med mina reflektioner som hälsopedagog och personlig tränare.

I och med detta la jag upp en inlägg på instagram (klicka här) och bad mina följare om att få ta del av deras upplevelse av egen utmattning/hur de klarade sig från att bli det men även de som upplevt det med en nära anhörig. Jag är så oerhört tacksam över responsen och har redan fått svar på mina intervjufrågor från några personer och det är starkt att läsa. Jag känner själv när jag tänker tillbaka till allt som hände runt min utmattning som Åsa skriver;

Oj. Det var ett tag sedan jag funderade på det här men känslorna jag får tillbaka nu efter alla dessa år känns inte kul men det är nyttigt.

Den här föreläsningen kommer rikta sig till dig som individ, ge dig en tankeställare men också konkreta verktyg för att inte hamna där, eller kunna förhoppningsvis vända en utveckling som är på väg dit. Jag håller på nu att börja sammanställa det jag vill berätta i min föreläsning och ska se över lokal i stockholm att hålla denna. Jag anser detta vara ett väldigt viktigt ämne då enligt Arbetsmiljöverket är det 32000 personer, varav mestadels kvinnor, som sjukskrivs varje år pga att de är utbrända, har ”gått in i väggen” eller drabbats av utmattningssyndrom, som är den medicinska termen. Det påverkar både arbetsliv och individernas privatliv i allra högsta grad.

Men jag kommer även påbörja en bloggserie i detta som kommer komma en gång i veckan. Hur länge beror på hur många som vill få sin story berättad. Jag är väldigt spänd och tacksam att min man gått med på att som någon vars nära anhörig varit med om detta, bli intervjuad och delge sina tankar kring detta. Han var ett fantastiskt stöd men en fåordig man så det ska bli väldigt spännande att ta del av.

Skulle du vilja vara en del av min intervjuserie? Då får du svara på några frågor utifrån den kategori som du tillhör  dvs själv varit utmattad, på väg att bli utmattad eller nära anhörig till person som varit utmattad. Dina svar används, om jag får din tillåtelse, till min bloggserie men kan även komma att citeras i min föreläsning.

Kontakta mig på maria@liltraining.se om du vill veta mer eller berätta din story <3