Teamwork

Jag träffade min man för lite mer än 7 år sedan. Det var så klyschigt kärlek vid första ögonkastet. Jag är fortfarande väldigt kär i honom eftersom livet tillsammans med honom alltid känts lätt, och roligt.

Det har varit tufft sen jag gick in i väggen, och för en tid sedan insåg vi att vi bara levde dag för dag för att få livet att gå ihop. På kvällarna sjönk vi ner utslagna i soffan utan ork att prata. Inte det liv jag vill leva! 

Vi har snackat ihop oss och insett att vi glömde bort det som gör oss till OSS; teamwork. Vi har pratat om skam och skuldkänslor för att vi båda burit på våra axlar att vi komplicerat livet för varandra. Att vi inte varit ödmjuka nog att sänka ribban när vi på kort tid blev tvåbarnsföräldrar. Och ännu en gång förstår jag varför jag sa ja till att spendera resten av mitt liv med denna man. 
Det gör mig ont att han ska tänka att han bar skuld i min utmattning när jag haft fullt upp att skuldbelägga mig för det misslyckande som jag sett på min utmattning. 

Kommunikation är så otroligt viktigt i alla relationer, då missförstånd ofta skapar onödig smärta.

6 kommentarer

  1. Tess Mabon säger:

    Tack för att du delar om sårbarhet och skuld och skam. Kommunikation kan absolut vara en nyckel. Likaså att vara öppen för det den andra säger och inte själv höra det man tror /vill höra.

    • marialavestedtsegeblad säger:

      Tack! Det sista håller jag dock inte med om, jag har lyssnat alldeles för mycket på andra. Jag måste lära mig lyssna inåt. Där finns alla svar, jag måste bara bli öppen att lyssna.

      • Tess Mabon säger:

        Ja, och det kommer först. Men om du inte ens är medveten om det steget så är det lättare att se att du kanske har redan bildat dig en uppfattning om den andre och vad den tycker och vad den säger.
        Så om medvetenheten är hög så lyssnar du inåt och är lika öppen att lyssna utåt.
        Men är du inte lika medveten…då behöver du stöd att ta dig dit.

        🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *