#Metoo

Det är med blandade känslor jag ser denna hashtag dyka upp i allt högre frekvens, det gör mig oerhört ledsen att se att så många kvinnor blivit utsatta för sexuella trakasserier. Det innebär alltså inte endast de som blivit våldtagna utan fått uppleva män som utnyttjar maktposition, män som tar för sig av en kvinnas kropp på ett sätt som de inte fått lov till. En sliskig komplimang som är helt onödig i sammanhanget och bara skapar obehag. Situationer med alkohol och kvinnor som känt sig ”tvungna” att ligga med en man. Osv osv…

Vad är min relation till #metoo

Det gäller även mig. Jag tänkte inte gå in på detaljer nu, jag vet inte om jag är redo för det. Men låt oss säga att min första obehagliga upplevelse till detta började  redan när jag var runt 5 år och en man lika gammal som jag är nu bad mig sätta mig i hans knä. Tills i tisdags då en man ”följde efter” mig på gymet. Tog över varje övning som jag gjorde och tittade alldeles för långt efter mig i hopp om att jag skulle fråga om han var klar så vi fick kontakt. Jag kände mig väldigt äcklad. Den blicken gick inte att fel på..

Och sen har det varit många fler tillfällen, på olika sätt. Men det de alla har gemensamt är att det är vanliga män, svenssons så att säga. Samtliga har varit vita. Några var jag kär i, några tog tillfället i akt när alkohol var inblandat. En annan sak de alla har gemensamt är en känsla av skam. Att jag skulle gjort något fel, en känsla av sorg att jag inte sa ifrån. Och en glädje och stolthet de gånger jag faktiskt sa ifrån, ordentligt. Den här hashtaggen handlar för mig om att vi kvinnor står upp tillsammans, stöttar varandra och avlastar varandra från den skammen. Vi är inte problemet.

Hur påverkar detta mig nu, i min nuvarande livssituation

Men så som denna hashtag påverkar just mig allra mest nu, i min nuvarande livssituation, är det faktum att jag är mamma till två söner. Två små pojkar som ska växa upp till män en dag. Två blivande män som jag vill uppfostra till att bli två trygga individer med sunda värderingar. Och däri ingår inte att antasta, förnedra, slå, våldta en kvinna. Eller att ge sig in i grupper med ett grupptryck som leder till våld och olagliga aktiviteter för den delen heller.

Jag tänker på det mycket faktiskt. jag blir så glad när jag ser min äldsta son uttrycka sina känslor, ge mig en puss och kram när vi skiljs åt för att gå till dagis och jobb. Så ömt och glatt. Jag tänker på att jag är så stolt över honom men känner samtidigt en oro. Dels att han ska tappa de mjuka sidorna i sin personlighet och dels att han ska ses som svag för dessa.

Jag tänker mycket och pratar mycket med min man om att vara bra förebilder, att vara närvarande och att prata med våra barn. Vara noga med vilka ord vi använder för det formar dem mer än vi tror, på gott och ont.

Jag ser mig själv i min äldsta son som är 4 år. Den yngsta är bara 2 och har ännu inte riktigt börjat uttrycka sin egen personlighet utan har full fokus på att lära sig tala, förstå världen och se upp till storebror. Jag tänker på hur jag alltid blivit anklagad för att vara känslig, som det skulle vara något negativt. Det ingår i min personlighet, jag är em väldigt empatisk person. Men jag var också så många år tyngd av skam och känsla av otillräcklighet, och blev så förvirrad när ordet ”känslig” användes som ett skällsord mot mig.

Jag och min har ett otroligt viktigt jobb framför oss, och vi ska göra vårt bästa. Av kärlek till våra barn, för att ge dem de bästa förutsättningarna vi kan för ett liv som fyller dem med fina minnen och styrka att hantera utmaningar. Jag tänker på det varje dag. Ännu mer nu.

Om vi bygger starka barn, behöver vi inte laga så många trasiga vuxna. Den meningen har så många dimensioner i mina ögon.

8 kommentarer

    • marialavestedtsegeblad säger:

      Den meningen har redan sedan jag blev mamma funnits med, men den går att tillämpa till flera utmaningar i livet.

  1. Malin Lundskog säger:

    Hear hear Maria! Jag trodde faktiskt inte att jag var drabbad, tills … jag började tänka efter. Herrenaddå – händelser som har skyfflats undan, som har fått mig att skämmas i tron att det var mitt fel. Har också två söner som jag verkligen hoppas att de har fått med sig värderingar av ALLA människors värde ut i livet.

    Det räcker nu …
    //Malin

    • marialavestedtsegeblad säger:

      Det verkar tyvärr vara så för många. Först tänka att inte mig, för att sen minnas… fy fabian! Ja nu får det vara nog!!

  2. Helena Roth säger:

    Ja, just skamkänslan är tydlig, även i mig i detta…

    Annars tänker jag på detta du skrev ”att han ska tappa de mjuka sidorna i sin personlighet ”, något som jag tänker ofta på i förhållande till min son, som just fyllt tretton- Han har fortfarande kvar det där, älskar att vara nära, pussa och kramas, och samtidigt på något vis kommer allt längre från sina egna känslor. Befarar jag i alla fall. Men emellanåt glimtar det till och då försöker jag bejaka för att han ska känna att det är önskvärt, helt enkelt.

    • marialavestedtsegeblad säger:

      Oh vad glad jag blir att han fortfarande har de sidorna kvar. Men det bryter mitt hjärta att han börjat ifrågasätta sig själv (som jag uppfattar det) och om han duger så. Det är tusan inte lätt att vara tonåring med alla nya känslor och tankar som kommer i den åldern. Och heja dig för att du är en stöttande mor som på det viset talar om att han är perfekt precis som han är💚

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *