Kategori: Utmattning

Teamwork

Jag träffade min man för lite mer än 7 år sedan. Det var så klyschigt kärlek vid första ögonkastet. Jag är fortfarande väldigt kär i honom eftersom livet tillsammans med honom alltid känts lätt, och roligt.

Det har varit tufft sen jag gick in i väggen, och för en tid sedan insåg vi att vi bara levde dag för dag för att få livet att gå ihop. På kvällarna sjönk vi ner utslagna i soffan utan ork att prata. Inte det liv jag vill leva! 

Vi har snackat ihop oss och insett att vi glömde bort det som gör oss till OSS; teamwork. Vi har pratat om skam och skuldkänslor för att vi båda burit på våra axlar att vi komplicerat livet för varandra. Att vi inte varit ödmjuka nog att sänka ribban när vi på kort tid blev tvåbarnsföräldrar. Och ännu en gång förstår jag varför jag sa ja till att spendera resten av mitt liv med denna man. 
Det gör mig ont att han ska tänka att han bar skuld i min utmattning när jag haft fullt upp att skuldbelägga mig för det misslyckande som jag sett på min utmattning. 

Kommunikation är så otroligt viktigt i alla relationer, då missförstånd ofta skapar onödig smärta.

När väggen faller

Det är nu väggen faller och insikterna ramlar över mig. Håll i dig!

Att jag har varit sjuk. Att tiden jag var sjukskriven (6v) inte står i direkt relation till hur sjuk jag var. Att jag knappt minns 2016 för att jag var så sjuk. Men att jag pressade mig vansinnigt hårt och inte kände att jag hade rätten att återhämta mig. Jag tappade mitt värde och var fullt upptagen med att söka bekräftelse utifrån eftersom jag tappat förmågan att göra det själv.

Att det finns en så oerhörd sorg och massor av skamkänslor att jag lät mig själv fokusera så egoistiskt på denna jakt och att jag inte var värd att vila från den. Att jag inte uppskattade min familj. Att jag knappt minns min yngsta sons första år.

Men också att det är dags att förlåta mig själv nu. Att acceptera att jag inte kan förändra det förflutna men har både lust och kraft att vårda mitt liv nu. Att jag inte är sämre som människa för att jag vilar ibland och checkar ut från omvärlden. Och att  jag är menad att hjälpa andra människor från detta så gott jag kan som professionell tränare. Det kommer bli bra! Jag tror äntligen på det nu.

Dagen efter vaknar upp med ett leende. Känner mig lättad. Trots att jag grät väldigt mycket igår. Det gjorde så ont, och kändes så jobbigt.

Men samtidigt befriande. Det är svårt att sätta ord på ännu men gårdagens bryt var helt nödvändigt. Tårar är själens sätt att rensa ut jobbiga känslor och minnen så nya, mer positiva kan komma in. Tårar är inte av ondo. Det tog 38 år att inse det. Bättre sent än aldrig antar jag. Det är så skönt att vara helt ärlig om detta!

Ständigt lärande 

Idag på tåget på väg till Göteborg fick jag möjlighet att tänka igenom vad som hänt med mig som personlig tränare sen jag påbörjade min vidareutbildning i augusti. För att bli professionell tränare, en brygga mellan sjukvård och friskvård. 

Caladrius (www.caladrius.se) som håller i utbildningen hjälper sina klienter att ge tillbaka det liv som smärtan tagit från dem. Så många idag lever med smärta.

Även många av mina klienter och det var en av anledningarna till att denna utbildning lockade.

Det jag inte hade väntat mig var vilken mindblowing effekt det skulle ha för mina klienter. Och för mig. Nu har det gått lite mer än 1,5 år sedan jag blev utmattad. 

Björn och Tobias (som är utbildningsansvariga för utbildningen) har med väldigt tydlig och ärlig dialog gett mig insikt i att jag varit naiv. Haft för bråttom.

Även om jag mår mycket bättre idag så blir jag mer och mer ödmjuk för att detta alltid kommer påverka mig. Jag kommer aldrig ha den stresstolerans jag hade tidigare. Oerhört jobbigt och frustrerande att inse, men samtidigt skönt och känner en lättnad. Då kan jag sluta slå på mig själv för de dagar som jag inte kan prestera som tidigare, innan utmattningen. Och också inse att det inte är en måttstock som jag ska utgå ifrån, eftersom den gjorde mig sjuk. 

Jag är en ny version av mig själv på gott och ont.

Har du några härliga planer för helgen? Har du tagit in tid för återhämtning i den planeringen? 

En berättelse från livet

Jag hade tänkt skriva ett inlägg om hur man kan tänka kring sin träningsplanering utifrån olika faser. Men med händelsen i fredags kände jag att idag vill jag dela Åsas berättelse om när hon blev utmattad.

Många av oss känner katastroftankar nu, oro och obehag. Dessa känslor var en av mina faktorer kring det som händer i Syrien som var en bidragande faktor till min utmattning.

Min tanke med denna bloggserie om att vara utbränd syftar inte till att skrämma, utan att skapa insikt. Är du själv i farozonen, behöver du uppmärksammas på det? Jag har ställt ett par frågor till de som redan nu visat intresse att dela med sig utifrån den erfarenheten att de själv varit utmattade, varit på väg att bli det men lyckades vända den negativa trenden eller haft en nära anhörig som varit utmattad. Tanken är att dessa svar kommer användas som underlag för min kommande föreläsning i detta ämne och utifrån min erfarenhet, men även mina reflektioner som hälsopedagog och personlig tränare.

Jag träffade Åsa för första gången för cirka 1,5 år sedan. Sedan har jag haft äran att träffa henne flera gånger som löpcoach. Under en period förra året då hon var på väg att återigen gå in i väggen hade vi en del kontakt men först nu får jag insikt i de känslor och tankar som höll på att leda henne dit. Tack Åsa för att du delar med dig! <3

//Har du varit sjukskriven för utmattning?  I så fall när (vilket år) och hur lång period var du sjukskriven? Jag var helt sjukskriven i 3 månader och 50 % 3 månader 2002. B vitamin sprutor på VC varannan vecka i tre månader samt en massa andra mineraler och vitaminer för att återställa balansen. Var helt tömd på allt.

Vilka faktorer har du identifierat som gjorde att du blev utmattad? Jag insåg inte att jag var så utmattad som jag var förrän sista helgen på semestern när vi var på middag hos kompisar och nån sa att nu är det slut på semestern, tillbaka till allvaret på måndag. Jag började bara storgråta, jag grät i flera dagar. Blev sjukskriven och hade en förstående läkare, chef och familj  som tog mig på allvar. 
Småbarnsförälder, eldsjäl, hade tillsammans med ett gäng andra drivit ett företag inom handikappomsorg med 25 anställda i ett antal år och inte lyssnat på kroppens signaler. Kroppen som under ett par års tid försökt tala om att det inte är ok att tänja på sina gränser så mycket. I morgon är en annan dag var mitt mantra.
Sömnsvårigheter, hela tiden på gång, stressad, snäsig och kort mot ungarna och make, glömsk, högt blodtryck, hjärtklappning, huvudvärk, alltid jobbet i huvudet. Jag trodde väl att jag var oumbärlig

Hur motionerade/tränade du under denna period? Under den perioden blev det inte så mycket träning. Lite när andan föll på. Senare blev det mer organiserat med ett par ggr i veckan som jag joggade.

Vad är din viktigaste lärdomar från denna period? Det jag har med mig är att livet är alldeles för kort för att gå på jobb eller i situationen du är i och må dåligt. Livet är här och nu, inte imorgon. Känns det inte bra och det inte går att göra nån förändring inom kort så byt jobb eller vad du nu behöver ändra på. Du måste själv ta ansvar för ditt liv, ingen annan gör det.

Har du haft kontakt med terapeut, tex KBT? Har inte haft kontakt med terapeut, däremot många långa samtal med främst två personer dom varit i samma situation

Har din utmattning lett till en livsstilsförändring kopplat till tex arbete, hobby eller annat? Det jag förändrat är inställning till livet. Jobb är ju en stor del av livet så där har jag blivit mer kräsen. Känns det inget bra så flyttar jag på mig. Är inte så kräsen eller ”måste” ha en  chefstjänst, känns det bra så stannar jag.  Brukar vara 4-6 år på varje ställe för att inte fastna, behöver använda huvudet och lösa situationer och blir jag kvar för länge på samma ställe blir jag lat och uttråkad. Har blivit känsligare, lyssnar på kroppen och anpassar mig efter det. Familjen är viktig och det är prio ett.

I slutfasen av utmattningen började jag träna mer stadigt. Fast själv, så jag utmanade inte mig själv så mycket men jag var ute tre ggr i veckan och lufsade/sprang från mars till oktober. Gym och badhus under vintern. Kände få att ju mer regelbundet jag tränade desto mer orkade jag och det var lättare att ta sig an motgångar.

Anser du dig vara fri från utmattningen idag? Jag känner mig fn fri från utmattning men vet oxå att det är lätt att hamna där igen. Som en nykter joboholic, kanske?? Jag måste hela tiden vara vaksam på hur jag mår och som jag sa innan, ta kroppens signaler på allvar och inte skjuta undan. Du vet aldrig hur morgondagen ser ut så lev väl och gör dig själv och dina nära gott idag.//

För mig är det väldigt hög igenkänning på dessa svar, även om inte exakt alla detaljer stämmer överens. Vill du dela med dig av din berättelse om att vara utbränd, att nästan blivit det men lyckats vända trenden eller haft en nära anhörig som varit utbränd/utmattad?

Livet efter utmattning

Snart är det 1 år sen jag blev sjukskriven för utmattning. Jag ville spontant skriva att jag kan fira 1årsdagen för detta, för även om det var något av det jobbigaste jag varit med om så förändrade det väldigt mycket efteråt till det positiva. Jag får fortfarande vara vaksam för att inte hamna där igen. Men jag tänker även att det var den ”käftsmäll” rent ut sagt jag behövde för att komma på fötter på lång sikt med mitt liv.

Just nu håller jag på att förbereda mig mentalt för att hålla en föreläsning om min resa genom detta. Med berättelser från tiden innan och under. Men med fokus på tiden efteråt, lärdomar jag gjort på vägen. Och med mina reflektioner som hälsopedagog och personlig tränare.

I och med detta la jag upp en inlägg på instagram (klicka här) och bad mina följare om att få ta del av deras upplevelse av egen utmattning/hur de klarade sig från att bli det men även de som upplevt det med en nära anhörig. Jag är så oerhört tacksam över responsen och har redan fått svar på mina intervjufrågor från några personer och det är starkt att läsa. Jag känner själv när jag tänker tillbaka till allt som hände runt min utmattning som Åsa skriver;

Oj. Det var ett tag sedan jag funderade på det här men känslorna jag får tillbaka nu efter alla dessa år känns inte kul men det är nyttigt.

Den här föreläsningen kommer rikta sig till dig som individ, ge dig en tankeställare men också konkreta verktyg för att inte hamna där, eller kunna förhoppningsvis vända en utveckling som är på väg dit. Jag håller på nu att börja sammanställa det jag vill berätta i min föreläsning och ska se över lokal i stockholm att hålla denna. Jag anser detta vara ett väldigt viktigt ämne då enligt Arbetsmiljöverket är det 32000 personer, varav mestadels kvinnor, som sjukskrivs varje år pga att de är utbrända, har ”gått in i väggen” eller drabbats av utmattningssyndrom, som är den medicinska termen. Det påverkar både arbetsliv och individernas privatliv i allra högsta grad.

Men jag kommer även påbörja en bloggserie i detta som kommer komma en gång i veckan. Hur länge beror på hur många som vill få sin story berättad. Jag är väldigt spänd och tacksam att min man gått med på att som någon vars nära anhörig varit med om detta, bli intervjuad och delge sina tankar kring detta. Han var ett fantastiskt stöd men en fåordig man så det ska bli väldigt spännande att ta del av.

Skulle du vilja vara en del av min intervjuserie? Då får du svara på några frågor utifrån den kategori som du tillhör  dvs själv varit utmattad, på väg att bli utmattad eller nära anhörig till person som varit utmattad. Dina svar används, om jag får din tillåtelse, till min bloggserie men kan även komma att citeras i min föreläsning.

Kontakta mig på maria@liltraining.se om du vill veta mer eller berätta din story <3